60m2

Ni som har simmat ut till kanten av ett korallrev eller genom det där azurblåa havsvattnet som plötsligt skiftar till det djupblåa, ibland nästan svarta vattnet, kan kanske följa med mig i en känsla som jag har just nu i mina arbetsuppgifter.
Jag befinner mig där. På kanten.
Bakom mig har jag den trygga stranden med alla tänkbara tjänster och funktioner som gör att jag kan känna mig glad och lycklig. Framför mig har jag ett bråddjupt vatten och tankarna som far genom huvudet är så himla många. Vad finns egentligen där nere i djupet. Lite kallare vatten är det också. Nästan lite otrevligt. Undrar om jag inte ska simma inåt igen…

Att arbeta med ett lärmiljöprojekt som har ett tio års perspektiv samtidigt som vi har barn och elever som behöver en skola och förskola av hög kvalitet just nu, är att slitas mellan det visionära och verkligheten varje dag. Dessutom så har ALLA en åsikt om hur en skola eller förskola ska se ut och vad den ska innehålla. Det är inte något märkligt i det, vi har ju alla gått i en förskola eller skola. Vi har alla en relation till hur en skola eller förskola ska fungera.

Ett klassrum är ett rum på ca. 60m2. Rummet har en whiteboard längst fram. Möbleringen är ofta i form av bänkar som sitter ihop på något sätt, två och två, hästskoformad eller i lite större grupper. Om lagkraven uppfyllts så finns det ett eller flera grupprum i anslutning till klassrummet.BlirDuLönsamLilleVän
Hela miljön andas historia, eller hur? Vi kan känna igen oss i beskrivningen. Den svarta
tavlan och dammet av krita har försvunnit, men i övrigt är allt sig ganska likt. Tryggt. (vi befinner oss just nu på stranden, eller möjligtvis hotellet)

I projektet arbetar vi med arkitekter. De har frågat oss vad vi tycker är viktigt när vi formar våra skolor och förskolor. Inte helt överraskande så blir det fokus på det socio-kulturella lärandet, där vi möts, där vi kommunicerar, där vi lär av varandra. Arbetet har resulterat i en modell. Modellen liknar en ”blomma” med ett nav i mitten och rummen i utkanten av navet. Kommunikation har blivit ett honnörsord. Vi vill att man både rumsligt, fysiskt och socialt ska kunna kommunicera. Modellen inbjuder till diskussion om hur lärandet ska fungera, hur skolan eller förskolan ska organiseras. Diskussionerna blir ofta kreativa och idéfyllda. En del utmaningar kring arbetsro, studiero samt ordning och reda kommer oftast upp, men alls om oftast finns en lösningsorienterad kultur. De 60 m2 finns inte i tankarna, men rummen finns där ändå på något sätt.(det är nu man simmar ut i det azurblå havet och möter vågorna).

De pedagogiska tankarna och idéerna ska forma en beställning. Beställningen ska innehålla våra lagstadgade krav och regler. Den ska framförallt innehålla vad lokalen eller rummet ska innehålla utifrån våra styrdokument. I mitt arbete så befinner jag mig precis rätt här. I stormens öga. Det ser och låter bra ut. Det är förhållandevis lugnt. Alla är hyfsat överens kring hur vi kan forma och organisera framtidens skolor, från ”blomman” som modell till lagstadgade arbetsmiljökrav. (det är nu jag står på klippkanten och tittar ut över det djupblå havet)
Vad finns egentligen där ute? Vi vet att samhällsutvecklingen går kopiöst fort och turbon i hela maskinen är den tekniska utvecklingen. Igår såg jag en robot som är ute och går i skogen där de parerar varje ojämnhet precis lika skickligt som människan. Om några år har man monterat chip innanför huden som talar om hur då mår och vad du behöver äta. Vi kommer alldeles snart ha förarlösa bilar och ”big data” har samlat in så mycket uppgifter om dig att du skulle kunna bli anställningsbar utan att söka jobb.

Hur ser då utbildningen ut inom 10 år? Hur ser vår lärmiljö ut?

Jag söker egentligen inga svar. Däremot så söker jag ett förhållningssätt som tillåter förändring, både på kort och lång sikt. Jag tror att förändringsbenägenheten kommer bli en av de mest avgörande faktorerna om skolan ska kunna följa (och leda?) samhällsutvecklingen.

Kommer då våra klassrum att var 60 m2 i framtiden?

Mjaaa… Man kan då kanske provocera fram en del tankar genom ett citat som arkitekten Anna Törnqvist skrivit. Hon brukar ibland inleda eller använda sig av ett tanke expirement när hon leder processer med lärargrupper. Instruktionen lyder att lärargruppen ska för en diskussion kring framtidens lärmiljöer, men de får inte använda nedanstående begrepp;
”Klass – vi har just konstaterat att 25-gruppen inte är en särskilt bra storlek för lärande aktiviteter, så den finns inte i framtidens lärmiljö
Klassrum – om det inte finns klasser så ska vi ju inte heller bygga klassrum
Årskurs – varför är vi så fixerade vid vilket årtal eleverna är födda? Varför är det viktigare än vad de har lust och förmåga att göra eller förutsättningar att klara? I framtidens lärmiljö finns inga årskurser, bara elever i olika åldrar.
Ämne – varför har vi de ämnen vi har? Vad händer om vi ersätter dem med ämnesövergripande teman som tex Ekonomisk hållbarhet? Eller Konstnärlig gestaltning, med frihet att uttrycka sig i rörelse, musik, bild, form eller skrift? Vi skippar ämnesindelningen i framtidens lärmiljö
Lektion – det blir absurt att klämma in konstnärlig gestaltning på ett fyrtiominuterspass …Schema – om det inte finns lektioner så behövs inget centralt schema
Rast – visst måste det finnas utrymme för paus även i framtidens lärmiljö, men inte schemalagda raster med behov av rastvakter
Uppehållsrum – låt oss passa på att äntligen göra oss av mBra Lärmiljöer i Östersund -pedagoger del 1ed detta hemska begrepp! Det hör inte hemma i framtidens lärmiljö”.

Försök gärna själv att tänka framtid utan dessa begrepp…
Kommentera gärna här vad du kommer fram till 😉

Jag hoppas att vi formar våra lärmiljöer efter hur nutiden ser ut. Min personliga reflektion i det är att 60 m2 inte räcker till då. Jag tror att vi är många som måste anta ett förändringsbenäget förhållningssätt nu, kvickt som bara den, innan vi hoppar ut i det djupblå havet. För du hänger väl med på den simturen?

 

En lång rubrik…

…på ett långsiktig arbete.

Idag ”firar” jag 2 månader på mitt nya arbete som projektledare för ”Långsiktig planering för goda lär- och arbetsmiljöer i förskola och skola”. Jo, jag vet. Rubriken på projektet är väldigt lång, och kanske lite svår att förstå. Men jag ska förklara.

Arbetet vilar på tre stycken ben.
Det ena benet handlar om vår arbetsmiljö på förskolor och skolor. Arbetsmiljö arbetet är ett ständigt pågående arbete som i mångt och mycket styrs av våra lagar och regler. Det pågår dock ett intensivt arbete med att systematiskt arbeta med arbetsmiljön och i slutändan kommer resultatet bli att vi, tillsammans med de två andra benen, kan kvalitetssäkra våra lokaler på ett likvärdigt sätt och förhoppningsvis få till en god miljö för våra barn och unga.

Det andra benet innehåller egentligen två delar. Dels ser vi över alla våra lokaler, och då menar jag alla lokaler! Vår lokalsamordnare åker runt och träffar alla rektorer och förskolechefer för att checka av hur inne- och utemiljön ser ut just nu. Han gör det med hjälp av en lista som innehåller punkter som alla skolor och förskolor ska ha. Materialet kommer göra att vi får bra kontroll på vart åtgärder behöver sättas in både på kort och lång sikt. Dessutom kommer materialet att sammanställas och kopplas till det tredje benet som handlar om goda lärmiljöer. Den kopplingen handlar om att sammanföra den fysiska miljön (lokaler, möblering, specialsalar etc) med den pedagogiska och sociokulturella miljön, det vill säga hur vi planerar, arbetar, samspelar och lär av varandra.
Den andra delen handlar om att vi räknar, räknar, räknar och… räknar (pust…) på hur vi får plats med alla barn och unga. Var behöver vi bygga om, eller är det så att vi behöver bygga nytt, hur många blir vi i den delen av kommunen? Den här delen kan liknas med att lägga ett jättepussel där väldigt många bitar är likadana. En utmaning som ibland kan kännas en aning svår men som är helt och hållet nödvändig. Och ganska kul ändå 🙂

Arbetet med det tredje benet, den goda lärmiljön, är just nu inne i ”mitten” av ett helt nödvändigt processarbete. Rektorer och förskolechefer har fått fundera, diskutera, reflektera och framförallt konkretisera kring vad en god lärmiljö är för något. Vi försöker hitta våra minsta gemensamma nämnare där likvärdighet är en stor parameter, men också för att VI arbetar fram det här tillsammans som i sig blir en positiv kraft när vi nu kommer bygga om eller bygga nya lokaler. Att det är helt nödvändigt kanske inte är så självklart… …men det handlar om väldigt mycket pengar, väldigt mycket utveckling, väldigt mycket lärande och väldigt många barn och unga. Vi behöver (bli bättre på att ) förvalta dessa värdefulla saker på bästa sätt. Alla ska äga och känna igen sig i våra minsta gemensamma nämnare, vare sig man är med om ett nybygge, eller renoverar ett klassrum. Det är också därför processen hämtar in synpunkter från alla i vår verksamhet, chefer, lärare,förskollärare, barnskötare, elevhälsan och elever. Fokus i våra minsta gemensamma nämnare är naturligtvis ELEVEN och våra styrdokument. Våra lokaler, gamla som nya, ska andas lärande!! 60 kvm och snygga möbler är inte lärande, utan det är vad vi tänker, samspelar och gör som är det viktiga hämtar framförallt kraft från kapitel 1 och 2 i våra läroplaner, men konkretiserar innehållet och översätter det till VAD och HUR. Ett otroligt spännande arbete som också det kan kännas lite frustrerande och stort.

Långsiktigheten? Vart kommer den in. Jo, det är väl det som egentligen är det nya i det hela…
Vi tittar på en tidsperiod mellan 2015 och 2025, där de första 5 åren ska innebära att vi har grym koll på våra lär- och arbetsmiljöer, och de resterande 5 åren så kommer vi vara väl förberedda att på ett sånt flexibelt sätt som det bara går utveckla, ändra och justera våra barn och ungas arbetsplatser.

Återkommer….   😉

 

.

 

 

Stolt lärare sökes.

I våra lokaltidningar och på vissa sociala medier florerar då och då ett inlägg från pseudonymen ”Skrivbordspedagogen”. Den får rätt många delningar vilket naturligtvis höjde min uppmärksamhet…
Så här i elfte timmen innan min semester valde jag att ”leka” lite med artikeln (som också är en insändare i en av våra lokala tidningar. Det få bli min sommarhälsning till alla härliga lärare, förskolelärare, fritidslärare, fritidspedagoger, specialpedagoger, resurslärare och elevassistenter. Ni ska vara stolta!
(och jag hoppas att det är ok för ”skrivbordspedagogen att jag omformulerat lite smått…)   😉

”Stolt lärare – sökes akut!
Det börjar bli många pensionsavgångar nu. Som väntat. Därför söker vi dig, med positiv människosyn, som gillar förändringar och utmaningar samt förstår att varje unge är viktig.

Du är driven och systematisk och förstår att kommunikation kommer vara en av de enskilt viktigaste förmågorna i framtiden. Du bör ha förståelse för att varje unge är unik och därför bemöta, samtala och vägleda på ett proffsionellt samt likvärdigt sätt. En strukturerad undervisning är att föredra där du är den pedagogiska ledaren. Djupa och breda kunskaper inom inlärningsteorier och/eller strategier ger förtur.
Lärarlegitimation är ett måste. Du är väl förtrogen att uttrycka dig på många olika sätt och aktivt lyssna på de du samarbetar med. Dina förmågor att uttrycka dig via multimodala sätt (text, bild,ljud,tal, signaler, kroppsspråk) kommer vara avgörande för att ge varje unge förutsättningar att lära sig så mycket som möjligt och bli en viktig pusselbit i det framtida samhället. Vidare är du en person som delar med dig av din kompetens och erfareheter. Du anser att kollegialt lärande kommer göra skillnad, både för dig själv men även dina kollegor och elever. Du ser framför dig att den där kramen, skrattet, stjärnögonen eller utropet ”wow” är ett kvitto på att du lyckats.

Läraryrket är ett yrke som stärker våra demokratiska rättigheter och värderingar. Du ger barn och unga en chans att lyckas, vilket är en förutsättning för ett fungerande och modernt samhälle.
Därför ska du vara stolt över ditt yrkesval som lärare. Andra förmåner är att se dina elever utvecklas, varje dag!
Adekvat utbildning krävs. Vi sätter stort värde på personligheten och bemötandet.
Lyhördhet, driv och nyfikenhet är ledorden.
Läraryrket är kvinnodominerat och homogent, och våra barn behöver erfarenheter från många olika håll. Därför ser vi gärna många manliga sökande samt människor från andra länder än Sverige.
Märk din ansökan med: Stolt lärare – JAG vill ha jobbet!”

Hejdå utveckling! Hej utveckling!

Sista dagen innan semestern…

När jag kommer tillbaka är det helt nya arbetsuppgifter som väntar. I ett år ska jag driva och samordna ett projekt som heter (och håll i er, rubriken är lite lång) ”Långsiktig planering för att uppnå goda lär- och arbetsmiljöer i förskola och skola”
Det handlar om att försöka samordna alla tankar, prognoser, forskning och goda exempel så att vi framåt inte blir så sårbara när Östersund växer. Det handlar också om att hitta en flexibilitet i våra lärmiljöer där vi  känner trygghet och lugn, men också till kreativa kommunikationsplatser där möjligtvis kaoset står runt hörnet. Jag tar det som en positiv utmaning. För vi behöver det här. Östersund växer vilket är jättekul.

Det här innebär också att jag lämnar alla de uppdrag som jag tidigare haft här på Barn-och utbildningsförvaltningen. Utveckling av fritidshem, digitaliseringen i förskola och skola, stöd till rektorer, coachningen m.m m.m….
Det är inte utan en viss separationsångest som jag lämnar den grupp som varit bollplank och tankemotståndare under fem års tid. Jag kommer sakna alla diskussioner om skolutveckling, om PISA mätningar, om SALSA värden, om den senaste 1-1 forskningen, om det coachande förhållningssättet och hur vi ska kunna göra skillnad för eleven. På Twitter brukar man ibland tycka att det är ett gäng ryggdunkare som utbyter erfarenheter och diskuterar skolutveckling (vilket jag själv aldrig tyckt), men jag skulle då önska att den som har den åsikten skulle fått lyssna på alla våra möten och diskussioner. ”Ryggdunkeri” är sällan förekommande i vår Utvecklingsgrupp vilket jag tycker är en framgångsfaktor. Utan tankemotstånd, utan att vrida och vända på begrepp så kommer man ingenstans. Däremot är vi ganska bra på att ge varandra feed-back, vilket då är en helt annan sak än ”ryggdunkeri”. Tror att det är några på Twitter som behöver lära sig den skillnaden.
Jag kommer också att testa mina nätverk i de nya utmaningarna jag står inför. Det har jag förresten redan börjat göra. Och vet ni en sak…   … Det funkar faktiskt. Häromdagen ville jag ha tips på skolor som kanske gör samma resa som våra skolor står inför. Fick ett bra gensvar från människor jag förut haft bra diloger och tankeutbyten med, men då i helt andra frågor. För det är ju så det fungerar i vår verksamhet – allt hänger ihop. Det är ju den skolutveckling vi vill åt, att skapa helhetsbilder och lösningar som gör det bättre för eleverna. Likvärdighet. Delaktighet. En skola för alla!

Så hejdå utveckling! Hej Utveckling!

Inriktningen på mina blogginlägg kommer säkerligen att med tiden ändra karaktär, men det är fortfarande med fokus på att göra skillnad för barnet och eleven! Kapitel 1 och 2 i läroplanerna kommer troligtvis vara ännu mer aktuella nu när jag går in i ett stort och övergripande projekt om deras (och pedagogernas) lärmiljöer. Kapitlen  har cementerat mina två fötter på jorden, och det mina vänner, kommer inte att förändras i framtiden heller!

Så, trevlig sommar på er! Och kram på er Janna, Micke, Mattias, Anna, Mia, Lars, Birgitta, Lotta och Mi