Jag längtar tillbaka…

Ibland slår det till med full kraft. Längtan till klassrummet. Känslan när man en måndagsmorgon kommer till skolan och möter ett barn i korridoren som stolt vill visa upp en teckning. Eller när jag satt bredvid 6-åringen och lyssnade på de första stapplande stegen i läsandets ädla konst. Eller när jag märkte effekten av hur trygg hen blev av att använda seriesamtal inför jobbiga situationer. Känslan av utveckling, förståelse och glädje.
Den känslan kan ibland försvinna i mitt ”nya” arbete. Jag kan fortfarande förnimma känslan. Jag kan till och med uppleva den bland alla möten, projektplaneringar och strategiska tankar, men den blir inte lika påtagligt och ”levande” som bland barnen.

Under #lust14 kom den här känslan åter med full kraft, framförallt när jag satt mig ner (för en gångs skull under dessa dagar..) för att lyssna på Anna Kaya. Hon kom upp till #lust14 för att berätta om hur hon arbetar med språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för nyanlända. Det märktes bland besökarna att hennes inspirerande föreläsning var helt nödvändig. Det är väldigt många pedagoger som idag står lite villrådiga inför nya utmaningar. Varje månad så kommer det nya människor till vår kommun. Människor som kanske bär med sig saker som vi aldrig har behövt ta ställning till tidigare. Människor med ett helt annat språk. Människor med en annan kultur. Naturligtvis så skapar detta funderingar hos pedagogen som ska undervisa nyanlända, men det är också där som Anna Kaya på ett  väldigt tydligt sätt målar upp en bild och ett förhållningssätt som skulle kunna göra att vi kommer runt, eller över utmaningen. Hos mig fastande ”bilden” kring hennes resonemang i att ha ett tillåtande klimat.
”Det måste finnas en förståelse och acceptans i gruppen för att alla inte förstår hela tiden och att man väntar in varandra och att man har ett tillåtande klimat i att förklara för varandra eller att man låter elever återberätta det jag har förklarat, för att ge andra en chans till att förstå det”
(Lärare som undervisar nyanlända. Mer information: Anna Kayas kandidatsuppsats )

Visst är det vackert.

För mig blir det ett förhållningssätt som kan fungera för alla elever, för alla vuxna. Men jag tycker att det är extra viktigt att vi har detta tillåtande klimat när vi bemöter de nyanlända eleverna. Inte bara för att det är vackert, utan för att det är inkluderande och att vi kan använda flera sätt att möta och undervisa eleverna på. Anna Kaya pratar här om  att använda elevernas tidigare kunskaper och erfarenheter  som en väg in i ett nytt lärande och på så bli läranderesurser för varandra.

Förhållningssättet genomsyrar hela föreläsningen och när Anna Kaya ger exempel på hur elever arbetat med att studera texter inom den argumenterande texttypen så förnimmer jag den där känslan igen…
I exemplet får eleverna prata om texten. Vad tycker vi om texten? Vilket är syftet? Fokus ligger på att alla elever är aktiva och att talutrymmet är stort. Eleverna arbetar i par, både när man analyserar texter, men också när de ska skriva själv. På så sätt ”måste” de använda språket och utmana varandra i det.
Jag får en känsla av lekfullhet i kroppen när jag lyssnar på Anna Kayas beskrivande exempel. Men jag förstår också att det här är svårt, mycket svårt. Anna Kaya visar dock på olika modeller (Cirkelmodellen) som jag tror att många pedagoger tog till sig. Modellen bygger upp kunskapen bit för bit, framförallt genom interaktion med varandra, för att slutligen landa i att eleven skriver en individuell text som mest troligt kommer vara rikare på kunskap och innehåll än innan, mycket pågrund av ett tillåtande klimat, stort talutrymme och interaktion. Och då kommer den lekfulla känslan tillbaka.

Tack Anna Kaya för att du kom och delade med dig!

2 reaktion på “Jag längtar tillbaka…

  1. Mathias Inläggsförfattare

    Tack själv! Jag hoppas också att vi ses snart igen. Dagarna var intensiva och det var lite tid till att samtal. Men det kan vi säkert ta igen vid andra tillfällen! //Mathias

  2. Anna Kaya

    Hej!

    Vad intressant det var att få ta del av dina tankar och reflektioner från konferensen och från min föreläsning. Tusen tack för att du delar med dig. 🙂 Och tack för att jag fick möjligheten att komma upp till er i Östersund under #lust14, det var två väldigt givande dagar på många olika sätt. Dessutom var det jätteroligt att äntligen få träffa dig och dina kollegor. Hoppas vi träffas snart igen!
    /Anna Kaya

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *