Och sen då?

Igår kom en förskolechef in till oss. Hon ville tacka för dagarna på #lust14.
Hennes personal bubblade av saker de fått höra under föreläsningarna. Otroligt härligt att höra efter att ha jobbat med arrangemanget under nästan ett år.

Men.

Nu har vi gjort halva resan…
Den andra hälften handlar om att ta hand om det som hände under #lust14
Nu börjar det egentliga arbetet! Vilka upplevelser, kunskaper och tankar fick du? Hur stämmer de in kring det syfte ni hade med dagen? Hur kan vi bära med oss all inspiration till det vardagliga arbetet så att det verkligen gör skillnad? Behöver vi stöd för att utveckla det vi fokuserade på?

BY SA Howard Lake

BY SA Howard Lake

Mycket att arbetet handlar om att reflektera över ovanstående. Bedöma vilken effekt det skulle kunna ha på den förskola/skola du arbetar på. Fokusera på det som verkligen gör skillnad.
Och det här gör man inte på en kafferast…
Utmaningen i detta heter tid. Vi vet alla att tiden är lite begränsad (än så länge) för såna här aktiviteter, men den är såååå viktig. Naturligtvis är det din chef som måste skapa förutsättningarna för detta. Men det finns lite saker som du kan göra själv, för att senare kunna samla ihop en helhetsbild tillsammans med andra.

  • Reflektera öppet!
    Dela dina tankar och reflektioner helt öppet.  Använd gärna sociala medier (blogg, Facebook, twitter eller liknande). Det finns både tidsvinster och ett mervärde i att reflektera öppet. Tidsvinsten består i att du dokumenterar samtidigt som andra får en möjlighet att läsa det du har blivit inspirerad av, och då också kan jämföra sina egna erfarenheter. När man till slut (?) kommer till personalmötet eller arbetslagsplaneringen är tankarna liksom redan igång. Startfasen är redan inledd. Dessutom så kommer du få andra tankar, åsikter och reflektioner från andra som kanske kommenterar det du skrivit. En tredje anledning till att reflektera öppet är att du lära andra pedagoger. Dina erfarenheter kommer kunna inspirera andra.
  • Fördjupa dina nyvunna eller bekräftade kunskaper
    Under #lust14 skrapade vi på ytan. Föreläsarna hade en timme på sig att förmedla sin forskning eller erfarenhet. Det är som att be föreläsarna att hitta det vackraste sandkornet i Sahara… Okej. Lite överdrivet kanske, men många av våra föreläsare har forskat eller varit verksamma inom sitt område under väldigt lång tid, kanske t.om ett helt yrkesliv. Att på en timme försöka förmedla denna kunskap är ju naturligtvis en omöjlighet. Men det var heller inte uppdraget som föreläsarna hade. De hade uppdraget att inspirera. Resten av arbetet lämnar vi till dig, dina kollegor, din chef och den organisation du tillhör.
    Hur gör man då?
    Helen Timperley skriver så här om det professionella  lärandets inneboende kraft:
    ”När en lärare inte förstår teorin bakom en strategi fullt ut blir dessa anpassningar troligtvis oförenliga med den teori som ligger till grund för dem, och därmed mindre effektiva” Vi måste alltså fullt ut försöka oss på att fördjupa oss kring de som förmedlades på föreläsningarna. Det är inte förrän då det praktiska arbetet kommer att göra skillnad, där teori och praktik är sammanlänkande.
    Hur kan man fördjupa och utveckla kunskap?
    Ja, dels måste vi läsa och lyssna vidare på ”experten”. Ta gärna kontakt med föreläsaren via mail. Många av föreläsarna är aktiva på sociala medier i form av twitter eller Facebook. De kommer mer än gärna att diskutera innehållet tillsammans med dig/er. Sen kommer det allra viktigaste, nämligen att ”konstruera kunskap i ett socialt sammanhang”. Timeprley tar upp den aspekten som en mycket viktigt del i att utveckla kunskap på djupet: ” I alla situationer där man åstadkom betydande förbättringar av elevresultaten hade lärare fått möjlighet att diskutera viktiga ideér inom någon slags professionell praktikgemenskap. Förändring var inte en fråga enbart för individuell reflektion” Det här gör att du och dina kollegor får ”kontroll över lärandeprocessen (Timperley) där tolkningar, åsikter och ideér diskuteras och ger form åt sitt lärande.
  • Besök varandra.
    Nästan alla var där under #lust14.  Försök att göra studiebesök hos varandra. Om tiden är knapp, besök ett annat arbetslag på skolan eller förskolan. Observera. Lyssna. Jämför varandra åsikter.
  • Vad blir nästa steg?
    Låt det ta tid, men titta alltid framåt!
    För att återigen citera Helen Timperley: ” Lärande är inte något man ägnar sig åt vi ett enskilt tillfälle, utan sannare en förändringsprocess som man delta i över tid.” Att prata om och fördjupa sig i de kunskaper du fick under #lust14 måste ske vid många olika tillfällen. Hoppa inte på nästa konferens eller fortbildning om det inte rör det ämne som är aktuellt. Fokusera istället på det kollegiala lärandet samt kompetensutbildningar som ligger lite längre fram i tiden. Vi kommer alltid behöva få mer input och inspiration, men det gäller att skynda långsamt.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *