I gränslandet

”They say times changes things, but you actually have to change them yourselves”
(Andy Warhol)

Under några år har jag fått möjligheten att delta i olika förändringsprocesser som vält omkull rådande regler, förhållningssätt och attityder. Processerna har ofta handlat om att utveckla arbetet kring att använda digitala verktyg i skolan eller förskolan. Det kanske inte är så märkvärdigt i sig. Den digitala teknikutvecklingen har ett oerhört tempo och det är inte alltid så lätt att hänga med.

Public domain by DARPA

Public domain by DARPA.

Trots att det ibland kan det kännas som att tekniken lätt tar överhand och att vi inte har kontroll, så är det ett tag sedan vi hade en sån där riktig ”boom”. Den senaste ”boomen” var i slutet av 1990 – talet då Internet, webben och bredbandsgenerationen började utvecklas i en rasande fart. Vi vet hur resten av historien avlöpt. Mobiler och pekskärmar blev en ”mini-boom”, eller rättare sagt många ”mini-boomar”, men egentligen skedde det inte så mycket i början av den eran. Det vi nu står inför är dock en ”boom” med stort B

Big data.

För en tid sedan kom boken ”Big data: A revolution that will transform the way we live, work and think” ( Viktor Mayer-Schönberger och Kenneth Cukier) som på ett väldigt tydligt sätt förklarade vad det handlar om. Även Vetenskapens värld sände en amerikansk dokumentär för någon månad sedan på samma tema.
Big data handlar om insamlande av data. Du och jag som använder dagens teknik lämnar spår, överallt där vi rör oss. Den här informationen samlas in av  de största företagen som vi väl känner till; Google, Facebook, Twitter, LinkedIn, Amazon med flera, och det handlar om stora mängder data, väldigt stora…
Glöm heller inte bort den ”övervakning” som finns runt om oss i samhället i form av kameror, sensorer i bilar, hus och maskiner. Eller när vi pratar i telefon, handlar på nätet eller lämnar in en travkupong…

Men vad gör de stora företagen med alla data?

Låt mig ta ett exempel som jag läste om i en artikel i SvD.
Big data handlar om att hitta mönster i den monstruösa mängd data som vi lämnar efter oss. Dessa mönster bildar statistiska samband. Ett exempel på detta är något som heter Google Flu Trends. Varje timme gör vi runt 45 miljoner sökningar… …massor av statistik tycker Google. Så vad gör dom? Jo, de jämför antalet sökord med influensastatistik och därigenom kan förutspå när influensan slår till, innan du själv vet om det.
Det här är bara ett av många innovativa sätt där vi kan nyttja Big data, framförallt inom viktiga samhällsfunktioner. Det finns dock röster som höjs kring att vi är på väg mot att utveckla samhället där de stora företagen vet alltför mycket om våra vardagsvaror. Till slut måste vi kanske diskutera integritet och hur vår privata sfär ska värderas.
Vi måste dock komma ihåg att det handlar om ren och skär statistik. Ibland har Google missat i att förutspå influensatiderna pågrund av missriktad data. Statistiken kan (än så länge) bara läsa av vad det gör med oss, inte vad som orsakat det.
Big data hjälper oss redan idag, och de allra flesta av oss som laddar ned program och appar som speglar våra vardagsvanor samt förutspår saker vi ska göra är ganska nöjda med det. Det gör oss effektiva. Vi tycker att det är smidigt.

Om utvecklingen går i den riktning som de allra flesta ”framtidsförståsigpåare” säger, så kommer det att ske mycket kring Big data de närmaste åren, framförallt inom sjukvård- och hälsa. Vi har redan ”hobby-varianter” med alla interaktiva tränings-appar samt Apples nya ”Hälsa-app” (i kombination med iWatch). Google håller å sin sida på att utveckla sensorer som kan sättas på kroppen för att sända ut signaler kring hur vi mår och vad vi bör göra för att må bättre. Redan idag finns en lins för ögat som kan mäta hälsan hos diabetiker, där en liten led-lampa blinkar i ögat när det är dags att äta en macka eller banan…
Företag och myndigheter som arbetar med energi och klimat är heller inte sena med att visa sig intresserade av Big data, då allt fler kräver mätningar i realtid för att bli så energieffektiva som

Googles ROBO car - från artikel i New York Times

Googles ROBO car – från artikel i New York Times

möjligt. För att inte tala om förarlösa Google-bilar…
Det behövs inte någon raketforskning för att räkna ut de positiva effekterna. Cancerforskning, miljö-och klimatforskning och vård-och hälsa kommer hitta innovationer som gör det möjligt att förebygga eller till och med utrota farsoter som pinat oss under lång tid. Vad som finns bortom det lämnar vi just nu till den egna fantasin, med signalen att det idag kanske inte handlar om fantasier längre.

Så.
Nej, det kommer inte att ta slut, och vi måste fortsätta lära oss att förhålla oss till den nya tekniken. De exempel jag har nämnt i det här inlägget är endast leksaker med vad de stora företagen tänker sig nyttja i framtiden.
Frågan är hur du och jag är med och påverkar detta?
Hur förhåller vi oss till detta inom lärande och skola?
Hur förbereder vi våra barn på det här?

Frågorna är spännande och utmanande. Svaren (vem har dom?) kommer inte bara välta omkull rådande regler, förhållningssätt och attityder, det kommer skapa helt nya.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *