Kategoriarkiv: Förskola

#lust14

Var du på #lust14?
Jag hoppas att du fick möjligheten. Vilka dagar!
Befinner mig själv i en slags baksmälla efter #lust14. Tankarna snurrar runt, runt…
Efter nästan ett års förberedelse smällde dagarna till och sedan blev det väldigt tomt. Inte tomt på något negativt sätt, utan tomt för att det plötsligt bara var slut, bara så där…

Mina egna intryck runt konferensen är många, och det kommer ta månader för mig att sortera allt. Utvärderingar ska göras, med besökare, med arrangörerna, politikerna och kommunerna. Samtal om vad vi lärt oss och vad vi kan komma att utveckla och göra bättre. I slutändan kanske vi har fått en helhetsbild av vad konferensen gav för effekt, jag hoppas det i allafall. Jag kommer återkomma till det är med effekter av skolutvecklingskonferenser i senare inlägg, men för nu tänkte jag plocka de saker som gjorde störst intryck på mig under #lust14.

  • Stämningen
    Det var flera som pratade om stämningen under konferensen, både besökare och föreläsare. Det var en ”mysig” och avslappnad stämning, trots att vi aldrig haft så många pedagoger på samma plats i Norrland. Det fanns tid att mingla, reflektera och mötas. Jag vet inte hur många informella samtal kring skolutveckling jag själv hade under dagarna. Det gav mig oerhört mycket kunskap. Jag vet att några av besökarna blev besvikna för att de inte kom in på den föreläsningen de siktat in sig på. Ingen är mer ledsen än jag för det, men jag tror också att de medförde nya möten och samtal med varandra, vilket i förlängningen troligtvis har ett större värde än en missad föreläsning.
  • Föreläsarna
    Så mycket kompetens och kunskap som strömmande genom dagarna i form av föreläsare har vi aldrig haft i Östersund när det gäller skolutveckling. Kaxigt sagt eller? Nej, det tycker jag verkligen inte. Christian Lundahl, Gunilla Dahlberg, Anne Bamford, Anna Kaya, Lisa Adamsson, Ann Åberg och Ante Runnqvist är några namn som understryker det jag precis skrev. Addera det med alla pedagoger från Jämtland/Härjedalen som delade med sig av sin verksamhet så förstår alla att den här konferensen verkligen var något i hästväg. Mina personliga favoriter under dessa dagar (tyvärr hann jag inte lyssna på alla som jag ville lyssna på…) var Anna Kaya, Hanna Stehagen och Ante Runnqvist. Dessa tre är oerhört professionella och drivna, som ständigt söker nya vägar att utveckla skolan och lärandet, men som också själv vill lära sig mer. Dessa tre personer är också väldigt varma och ödmjuka människor som jag lätt skulle kunna ha suttit att prata med i en vecka framöver…
  • Eleverna från Hotell- och Turism och Restaurang på Jämtlands Gymnasium
    Jag hoppas verkligen att dessa elever får all cred som det bara går att få. Vilket fantastiskt jobb de gjorde! Från bagarna, kockarna till konferensvärdarna. Bagarna gick upp klockan 04.00-05.00 och fixade bröd och fika. Konferansvärdarna lärde sig Wargentins lokaler på några få timmar, var fantastiskt professionella mot alla besökare, otroligt service-minded med ett härligt driv och engagemang. Jag hann prata med alla elever en enda gång innan konferensen drog igång. Mitt krav på dom, mitt enda krav, var att de skulle vara nyfikna. De uppfyllde det kravet med råge och jag är verkligen rörd på det sätt som de tog sig an denna utmaning

Jag kommer återkomma med fler inlägg om och kring konferensen. Gå lite mer på djupet med en del saker, vilket jag hoppas att du själv också gör om några dagar.

Tack för att du kom och var en del av #lust14

//Mathias – projektledare för #lust14 tillika förväntansfull besökare 😉

With a yearning for learning

Mitt arbete är mångfacetterat. Ingen är gladare än jag för det. Ibland känns det som att det finns tusen möjligheter. Möjligheter att förändra världen…
Tycker du att jag blir lite pretentiös? Nåväl. Kanske det. Men om vi tänker efter, är det inte det vi håller på med? Varje dag som vi träffar barnen, eleverna, lärarna,rektorerna, föräldrarna så möts vi, lär oss om varandra och omvärlden. Skapar relationer. Utökar vår kunskap. Varje dag.
Det är klart att det sker en förändring och att vi är medspelare till denna förändring.

Det finns ett kapitel i vår läroplan som heter Skolan och Omvärlden (kap2.6). Kapitlet ryms på en enda sida i läroplanen (s. 17). Ett ”mini-kapitel” alltså…
Men då kommer vi till det jag skrev om i mitt allra första inlägg på denna blogg. Respekten för det skrivna ordet…
Läs målen här nedanför:

Mål
Skolans mål är att varje elev
kan granska olika valmöjligheter och ta ställning till frågor som rör den egna framtiden,
har inblick i närsamhället och dess arbets- förenings- och kulturliv, och
har kännedom om möjligheter till fortsatt utbildning i Sverige och i andra länder. (kap2.6)

Om vi adderar ”Skolans uppdrag” (Lgr 11) till ovanstående mål så förstår både du och jag att det är stora saker vi pratar om. ”En viktigt uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja pröva egna idéer och lösa problem” (Lgr-11 Skolans uppdrag s. 9) Det är liksom ingen ”quick-fix” som det handlar om.Förändringsprocesser tar ca. 5-7 år så hur ska vi hinna med? Är det ens möjligt?

Klart att det är möjligt, men vi måste nog börja tänka i andra banor om vi ska kunna anta utmaningen på riktigt. När jag skriver ”vi” så är det viktigt att påpeka att det inte bara handlar om  förskolan och skolan. Utmaningen måste antas av vår omvärld också. Närings- förenings- och kulturlivet behöver samverka tillsammans med skolan än mer intensivt och kanske framförallt mer effektivt. Det finns massor av exempel på god samverkan, men det är också lika mycket ett exempel på hur många ”stuprör” det finns runt eleven. ”Stuprören” är isolerade händelser eller projekt som i sig verkligen är jättebra, men det skapar inte det sammanhang som eleven behöver för att kunna uppnå de mål som finns i vår läroplan. Det blir liksom inte ”på riktigt” för eleven.
Nu skulle man ju kunna tro att vi ska samverka, samarbeta och interagera med varandra ännu mer än vad vi gör, men jag tror samtidigt att det inte är svaret på frågan. Jag tror (och ta mig på orden när jag säger ”tror”) att vi måste ta tillbaka ”Skolans uppdrag” samtidigt som vi än mer ser saker och ting ur barnets perspektiv. Vilka behov har barnet? Vad är nästa steg för barnet? Hur kan vi hjälpa och stötta barnet att nå ännu längre i sin utveckling?
När jag träffar förskollärare och är ute på förskolor så märker jag att ovanstående perspektiv redan finns. På förskolorna är man oerhört skickliga på att se barnet och utmana de till att våga ta nästa steg, att stötta ett livslångt lärande. Nåväl. Finns ju inga kunskapskrav, nationella prov eller betyg på förskolorna skulle kanske de mest skeptiska nu säga. Nej, jag håller med. Det försvårar. Men om vi ändrar fokus från att utbilda elever, till att utbilda människor (vilket jag verkligen tycker att förskolan gör) så bör det hända en massa bra saker. Att se hela människan. Att utveckla hela människan.
Till hösten försöker vi i Östersund och i Jämtlands län att dra ett strå till stacken. Vi planerar just en skolutvecklingskonferens för alla pedagoger från förskola till gymnasium. Konferensen heter #LUST14 och namnet kommer från att vi vill öka det lustfyllda lärandet – ”with a yearning for learning” – med längtan efter att lära. Syftet med konferensen är inte bara att pedagogerna ska få möjlighet att lyssna på några av Sveriges mest attraktiva föreläsare, utan också att få möta andra pedagoger och dela erfarenheter med varandra.
Vi har en fantastisk föreläsarlista….   …. Anna Kaya, Gunilla Dahlberg, Christian Lundahl, Daniel Lundqvist, Johanna Gagner, Hanna Stehagen, Micke Gunnarsson, Anne Bamford, Joanna Giotta mfl. mfl….
Men, när vi dragit upp strået på stacken så börjar det hårda arbetet. Att omsätta alla kloka ord, all vetenskaplig fakta och alla tips. Det är en stor utmaning för oss alla. Vågar vi anta den?

Förändrat lärande.

Jag höll just på att planera ett stort projekt inför hösten 2014. Började med en klassisk mindmap och skrev dit ord som synligt lärande, utveckling, inspiration och…  ….innovation. Efter ett tag tog kreativiteten paus och jag beslutade mig för att titta på #digiskols sändning med Carl Heath. Ordet innovation fick plötsligt en innebörd. Det Carl Heath så väl förklarade var att han under några år funderat på hur vi kan utveckla den digitala tekniken så att den kan kopplas ihop med den fysiska (analoga) världen.  Hur vi  från idéstadiet kan få en fysisk slutprodukt i form av en 3D figur eller hur vi med fysiskt material kan nyttja den digitala tekniken till att skapa nya användingsområden. Det slog mig medan jag lyssnade att det här är ju också en nivå av förändrat och synligt lärande. Naturligtvis. Att koppla den digitala tekniken till den fysiska omvärlden måste vara oerhört relevant för alla pedagoger, och kanske framför allt för våra elever. Det skapar nya sätt att tänka samtidigt som det också skapar ett helt nödvändigt sammanhang hos eleven.
När jag tänker på det så har det ju faktiskt funnits runt om mig mest hela tiden. First Lego Leuge, Geocaching, QR- kodning och animationer. Alla dessa former av digital teknik gör ju att tekniken leder eleven till ett fysiskt skapande, men det Carl Heath gjorde var att ta det till en ny nivå, där bara fantasin sätter gränser. Han visade b.la på det (numera) välkända Makey Makey konceptet där man på enkla sätt direkt kopplar ihop fysiska saker till datorn och förvandlar dessa till spelande pianon, tågvisslor eller andra former av ljud. Hans exempel där de arbetade med en elev som skulle träna på att gå på hela foten var ett fantastiskt bra, (och innovativt) sätt att tänka in den digitala tekniken på (se gärna klippet på YouTube eller här nedanför).

Tankarna kring de praktiskt-estetiska ämnen kommer snabbt till en när man funderar på det Carl Heath säger och visar. Slöjd, idrott och skapande verksamhet ligger nära till hands naturligtvis. Men också att ämnesintegrera och nyttja varandras olika kompetenser är andra tankar som snurrar runt i hjärnan. För snurrar gör det… Det blir direkt ganska stora tankar om vad man SKULLE kunna göra.

Titta gärna på #digiskols websändning. Det tar ungefär en timme i anspråk, men kommer ge dig många funderingar kring hur vi skulle kunna använda tekniken i skolan. På riktigt..

 

Pedagogisk dokumentation med digitala verktyg

Sitter just nu och lyssnar på förskollärare som delar med sig av hur man kan arbeta med digitala verktyg i förskolan. De som just nu delar med sig är förskollärare från Treälvsskolan i Lit (Jämtlands län). Det som slår mig (riktigt hårt i ansiktet…) är hur fort allting har gått. Pedagogerna som nu delar med sig var nybörjare i att använda digitala verktyg för 2-3 år sedan. Jag kommer ihåg att jag hade en introduktionsutbildning med några för 2 år sedan. Engagemanget var stort. Frågorna var många och tekniken strulade. Nu, två år senare står de stolta och berättar på ett mycket inspirerande och professionellt sätt hur de arbetar med pedagogisk dokumentation med hjälp av digitala verktyg.
Det som också slår mig är hur nytänkande pedagogerna är. De har förändrat sitt tankesätt i att dokumentera verksamheten. Tanken kanske alltid har funnits där. Men kanske inte möjligheterna.
Låt mig ge ett exempel, the simple way…

Inskolningssamtalet. Ahh, ni får en bild framför er förstår jag, i alla fall ni som någon gång lämnat er guldklimp till den kommunala förskolan. Formellt. Ett bord. En förskollärare. Information. Viktigt information. Mycket information. Kanske en kaffekopp. Nya relationer ska skapas, för pedagogen, föräldrarna och framförallt barnet. Ett traditionellt inskolningssamtal. En ny omvärld skapas för alla i ett inskolningssamtal.

Varför inte göra den i Keynote?
Varför inte projicera presentationen på den interaktiva tavlan?
Varför inte låta barn och förälder sjunka ned i en ”puffkudde”
Varför inte skicka hem inskolningspresentationen?

Presentationen fylls med bilder, filmer och kortare texter. Visuellt och multimedialt. ALLA ser och förstår. Till och med farmor eller morfar kan få se den efteråt. De kommer ju säkerligen att hämta någon gång. Vi skapar en relation till tredje part, bara genom att tänka lite nytt , bara för att vi har nya möjligheter. Shit. Jag hade varit helt såld på den förskolan med ett sådant inskolningssamtal.
Enkelt, eller hur.
Nu ska jag fortsätta att lyssna på det utvidgade kollegiet. Tror att det handlade om att dokumentera ”Hitta Vilse” och sopsortering med hjälp av ”Puppet Pals”, där barnen är huvudrollsinnehavare. Så klart.

IMG_0799