Kategoriarkiv: Fritidshem

Vad behöver vi göra annorlunda imorgon?

Under det här året ska jag försöka mig på att utveckla modeller, tankesätt och processer som ska stödja rektorns organisering, lärares undervisning och elevernas lärande.
Pretentiöst och alldeles fantastiskt stort arbetsområde, eller hur? Man skulle ju kunna tro att det slagit slint för en kommunal tjänsteman/skolutvecklare med den inledningen…

Nåväl. Det finns en viss avgränsning i arbetet. Området det handlar om är de lärmiljöer som alla tre kategorierna här ovanför verkar i. Deras arbetsplats.
Jamen det var väl en konkret och tydlig avgränsning… Eller inte!
Men så är det. Mitt uppdrag handlar om att skapa modeller och/eller processer som utvecklar lärmiljöerna i förskolan och skolan. Kort och gott. Modellerna ska kunna vara ett stöd när rektorer och lärare vill utveckla lärmiljöerna. De ska också kunna vara ett verktyg när vi kommunicerar med människor utanför förskolan och skolans verksamheter. Arkitekter, projektledare, ekonomer eller andra yrkeskategorier som kan vara bra att ha med sig när man ska förändra en förskola eller skola. Modellerna ska kunna översätta och konkretisera den verksamhet som vi vill bedriva. Modellerna ska stödja frågeställningen:

Vad behöver vi göra annorlunda imorgon?

De som av någon anledning känner en viss skepsis kring en sådan frågeställning kan lugnt fortsätta läsa vidare. Det handlar inte om att reformera ihjäl skolan, det handlar inte om att vända upp- och ned på skolan och det handlar inte om att komma på ännu en skolutvecklingsinsats som inte har relevans i det vardagliga arbetet.

Frågeställningen handlar om att på riktigt göra skillnad för eleven. Vi vet att vi kan undervisa i det här landet. Vi vet att vi är innovativa och kreativa.
Vi vet att alla elever inte lyckas i skolan.

Därav frågeställningen. I vilken ände ska vi annars börja?

Så. I varje grupp som jag kommer möta under året kommer jag börja med att ställa frågan. Jag har redan testat i några olika grupper, och den omedelbara reaktionen blir; ”HJÄLP… …vad ska vi göra nu. Hur ska vi göra. Vi behöver börja om från början….”

Men nej. Gör inte det. Vi ska ta hand om alla kunskap, alla erfarenheter och omformulera, översätta samt konkret få ned det till där det hör hemma, nämligen hos eleverna. De ska sedan få tycka till om det vi kommit fram till. Ge respons och feedback på om

CC BY whologwhy

CC BY whologwhy

det fungerar eller inte.
Inget slår en skicklig lärare har Hattie sagt. Nä, och precis så är det! Därför ska vi inte börja om från början, för jag VET att det finns skickliga lärare lite här och var… 😉 Vi börjar där tycker jag!

Så. Vart börjar vi?
Jag gjorde ett litet test… Om det nu är så som alla säger, att det är innehållet i skolan som gör skillnad kanske det är bäst att vi börjar där?
Jag plockade fram ”gamla” grejor till en formativ process och testade hur väl det går att beskriva innehållet och vilka förutsättningar som krävs… Resultatet har du här nedanför.
Det gick väl sådär, tycker jag själv. Det blev lite för ”luddigt”. Inte alls så konkret som jag från början trodde att det skulle bli. Jag är dock inte klar. Själv sitter jag bakom ett skrivbord på Barn- och utbildningsförvaltningen i Östersund. Det vore en katastrof om jag trodde att vi var klara här. Nä. Tanken är att rektorer och lärare ska få utveckla det här lilla ”fröet”. Att på riktigt få tala om vad vi kan göra annorlunda utifrån de rubriker som finns här nedanför. Då kommer det att bli konkret. Jag lovar det!
Och det är också anledningen till varför jag skriver det här inlägget. Du som ser det här och läst hela inlägget, tyck till, kommentera, maila, ring, fråga, fundera…
Jag behöver all input som det bara går att få!

Kan du bli mer konkret än jag? Har jag glömt viktiga saker! Hit me!

Lärmiljöer
De behov av sociokulturella- och pedagogiska lärmiljöer som identifierats, kan samlas i sex begrepp som innehåller olika lärsituationer:

  • Planera
  • Producera
  • Analysera
  • Kommunicera
  • Reflektera
  • Redovisa

De här pedagogiska miljöerna kan finnas i ett och samma rum eller på̊ flera olika platser. De ställer krav på hur verksamheten använder och planerar lokalerna. Behovet av olika funktioner finns i förskola, skola och på̊ fritidshem.

Planera
Planeringen handlar om att skapa tydlighet i syfte och mål. Det handlar om att ge förutsättningar, verktyg och resurser för att läraren ska kunna planera undervisningen. Det handlar också om att eleverna har inflytande och känner delaktighet i planeringen, vilket kan ske en till en eller i mindre grupper. Att planera innehåller att förmedla, tolka och använda information.

Producera
Produktion betyder i allmän mening att tillverka något som har ett mätbart resultat. I skolan kan produktion finnas inom flera olika ämnesområden och sträcka sig från en första planering till en slutprodukt. Produktionen är ofta väldigt konkret. I förskolan och sker processer som kräver stöd av miljön för att barnen ska kunna bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap. Även olika uttrycksformer som lek, bild, rörelse sång och musik, dans och drama ställer krav på miljön. Olika sorters produktioner i skolan kan ske i en verkstad, i en laborationssal, i musik­, dans­, eller teaterstudio, slöjd­ eller bildsal. Produktionen kan även vara publicering av alster.

Analysera
Här handlar det om att kunna granska, jämföra och värdera, enskilt eller i grupp. Interaktionen mellan elever eller elev-lärare är mycket viktig. I grupparbetet får barn och elever möjlighet att ta del av andras tankar, intressen och kunskap och dessutom delge sina egna. Att arbeta i grupp är en kreativ och social process och sker inom alla ämnesområden i skolan

Kommunikation
I nära anslutning till analysförmågan finns kommunikationsförmågan. Eleverna behöver träna presentation, argumentation och föra diskussioner i det löpande arbetet (inte enbart då uppgiften är slutförd). Här behöver det finnas förutsättningar att kunna presentera och diskutera i mindre eller större grupper. Sådana mötesplatser där lärare-elev och elev-elev kan mötas bör finnas både i hemvisten samt i navet.

Reflektera
Reflektion kan ske i grupp, men även individuellt. Utvärdering och bedömning är två viktiga saker som behöver få utrymme. Barn och elever behöver tid och plats för eftertanke och betraktelse för att bearbeta ny kunskap.

Redovisa
Att redovisa sin uppgift och lärprocess är ett viktigt moment. Feedback och positiv kritik gör att lärande kan nå nya kunskapsnivåer. Det kan ske i form av presentation och kan göras inför en stor publik, en klass eller en mindre grupp. Det kan vara både formellt och informellt.

Stolt lärare sökes.

I våra lokaltidningar och på vissa sociala medier florerar då och då ett inlägg från pseudonymen ”Skrivbordspedagogen”. Den får rätt många delningar vilket naturligtvis höjde min uppmärksamhet…
Så här i elfte timmen innan min semester valde jag att ”leka” lite med artikeln (som också är en insändare i en av våra lokala tidningar. Det få bli min sommarhälsning till alla härliga lärare, förskolelärare, fritidslärare, fritidspedagoger, specialpedagoger, resurslärare och elevassistenter. Ni ska vara stolta!
(och jag hoppas att det är ok för ”skrivbordspedagogen att jag omformulerat lite smått…)   😉

”Stolt lärare – sökes akut!
Det börjar bli många pensionsavgångar nu. Som väntat. Därför söker vi dig, med positiv människosyn, som gillar förändringar och utmaningar samt förstår att varje unge är viktig.

Du är driven och systematisk och förstår att kommunikation kommer vara en av de enskilt viktigaste förmågorna i framtiden. Du bör ha förståelse för att varje unge är unik och därför bemöta, samtala och vägleda på ett proffsionellt samt likvärdigt sätt. En strukturerad undervisning är att föredra där du är den pedagogiska ledaren. Djupa och breda kunskaper inom inlärningsteorier och/eller strategier ger förtur.
Lärarlegitimation är ett måste. Du är väl förtrogen att uttrycka dig på många olika sätt och aktivt lyssna på de du samarbetar med. Dina förmågor att uttrycka dig via multimodala sätt (text, bild,ljud,tal, signaler, kroppsspråk) kommer vara avgörande för att ge varje unge förutsättningar att lära sig så mycket som möjligt och bli en viktig pusselbit i det framtida samhället. Vidare är du en person som delar med dig av din kompetens och erfareheter. Du anser att kollegialt lärande kommer göra skillnad, både för dig själv men även dina kollegor och elever. Du ser framför dig att den där kramen, skrattet, stjärnögonen eller utropet ”wow” är ett kvitto på att du lyckats.

Läraryrket är ett yrke som stärker våra demokratiska rättigheter och värderingar. Du ger barn och unga en chans att lyckas, vilket är en förutsättning för ett fungerande och modernt samhälle.
Därför ska du vara stolt över ditt yrkesval som lärare. Andra förmåner är att se dina elever utvecklas, varje dag!
Adekvat utbildning krävs. Vi sätter stort värde på personligheten och bemötandet.
Lyhördhet, driv och nyfikenhet är ledorden.
Läraryrket är kvinnodominerat och homogent, och våra barn behöver erfarenheter från många olika håll. Därför ser vi gärna många manliga sökande samt människor från andra länder än Sverige.
Märk din ansökan med: Stolt lärare – JAG vill ha jobbet!”

Och sen då?

Igår kom en förskolechef in till oss. Hon ville tacka för dagarna på #lust14.
Hennes personal bubblade av saker de fått höra under föreläsningarna. Otroligt härligt att höra efter att ha jobbat med arrangemanget under nästan ett år.

Men.

Nu har vi gjort halva resan…
Den andra hälften handlar om att ta hand om det som hände under #lust14
Nu börjar det egentliga arbetet! Vilka upplevelser, kunskaper och tankar fick du? Hur stämmer de in kring det syfte ni hade med dagen? Hur kan vi bära med oss all inspiration till det vardagliga arbetet så att det verkligen gör skillnad? Behöver vi stöd för att utveckla det vi fokuserade på?

BY SA Howard Lake

BY SA Howard Lake

Mycket att arbetet handlar om att reflektera över ovanstående. Bedöma vilken effekt det skulle kunna ha på den förskola/skola du arbetar på. Fokusera på det som verkligen gör skillnad.
Och det här gör man inte på en kafferast…
Utmaningen i detta heter tid. Vi vet alla att tiden är lite begränsad (än så länge) för såna här aktiviteter, men den är såååå viktig. Naturligtvis är det din chef som måste skapa förutsättningarna för detta. Men det finns lite saker som du kan göra själv, för att senare kunna samla ihop en helhetsbild tillsammans med andra.

  • Reflektera öppet!
    Dela dina tankar och reflektioner helt öppet.  Använd gärna sociala medier (blogg, Facebook, twitter eller liknande). Det finns både tidsvinster och ett mervärde i att reflektera öppet. Tidsvinsten består i att du dokumenterar samtidigt som andra får en möjlighet att läsa det du har blivit inspirerad av, och då också kan jämföra sina egna erfarenheter. När man till slut (?) kommer till personalmötet eller arbetslagsplaneringen är tankarna liksom redan igång. Startfasen är redan inledd. Dessutom så kommer du få andra tankar, åsikter och reflektioner från andra som kanske kommenterar det du skrivit. En tredje anledning till att reflektera öppet är att du lära andra pedagoger. Dina erfarenheter kommer kunna inspirera andra.
  • Fördjupa dina nyvunna eller bekräftade kunskaper
    Under #lust14 skrapade vi på ytan. Föreläsarna hade en timme på sig att förmedla sin forskning eller erfarenhet. Det är som att be föreläsarna att hitta det vackraste sandkornet i Sahara… Okej. Lite överdrivet kanske, men många av våra föreläsare har forskat eller varit verksamma inom sitt område under väldigt lång tid, kanske t.om ett helt yrkesliv. Att på en timme försöka förmedla denna kunskap är ju naturligtvis en omöjlighet. Men det var heller inte uppdraget som föreläsarna hade. De hade uppdraget att inspirera. Resten av arbetet lämnar vi till dig, dina kollegor, din chef och den organisation du tillhör.
    Hur gör man då?
    Helen Timperley skriver så här om det professionella  lärandets inneboende kraft:
    ”När en lärare inte förstår teorin bakom en strategi fullt ut blir dessa anpassningar troligtvis oförenliga med den teori som ligger till grund för dem, och därmed mindre effektiva” Vi måste alltså fullt ut försöka oss på att fördjupa oss kring de som förmedlades på föreläsningarna. Det är inte förrän då det praktiska arbetet kommer att göra skillnad, där teori och praktik är sammanlänkande.
    Hur kan man fördjupa och utveckla kunskap?
    Ja, dels måste vi läsa och lyssna vidare på ”experten”. Ta gärna kontakt med föreläsaren via mail. Många av föreläsarna är aktiva på sociala medier i form av twitter eller Facebook. De kommer mer än gärna att diskutera innehållet tillsammans med dig/er. Sen kommer det allra viktigaste, nämligen att ”konstruera kunskap i ett socialt sammanhang”. Timeprley tar upp den aspekten som en mycket viktigt del i att utveckla kunskap på djupet: ” I alla situationer där man åstadkom betydande förbättringar av elevresultaten hade lärare fått möjlighet att diskutera viktiga ideér inom någon slags professionell praktikgemenskap. Förändring var inte en fråga enbart för individuell reflektion” Det här gör att du och dina kollegor får ”kontroll över lärandeprocessen (Timperley) där tolkningar, åsikter och ideér diskuteras och ger form åt sitt lärande.
  • Besök varandra.
    Nästan alla var där under #lust14.  Försök att göra studiebesök hos varandra. Om tiden är knapp, besök ett annat arbetslag på skolan eller förskolan. Observera. Lyssna. Jämför varandra åsikter.
  • Vad blir nästa steg?
    Låt det ta tid, men titta alltid framåt!
    För att återigen citera Helen Timperley: ” Lärande är inte något man ägnar sig åt vi ett enskilt tillfälle, utan sannare en förändringsprocess som man delta i över tid.” Att prata om och fördjupa sig i de kunskaper du fick under #lust14 måste ske vid många olika tillfällen. Hoppa inte på nästa konferens eller fortbildning om det inte rör det ämne som är aktuellt. Fokusera istället på det kollegiala lärandet samt kompetensutbildningar som ligger lite längre fram i tiden. Vi kommer alltid behöva få mer input och inspiration, men det gäller att skynda långsamt.

 

With a yearning for learning

Mitt arbete är mångfacetterat. Ingen är gladare än jag för det. Ibland känns det som att det finns tusen möjligheter. Möjligheter att förändra världen…
Tycker du att jag blir lite pretentiös? Nåväl. Kanske det. Men om vi tänker efter, är det inte det vi håller på med? Varje dag som vi träffar barnen, eleverna, lärarna,rektorerna, föräldrarna så möts vi, lär oss om varandra och omvärlden. Skapar relationer. Utökar vår kunskap. Varje dag.
Det är klart att det sker en förändring och att vi är medspelare till denna förändring.

Det finns ett kapitel i vår läroplan som heter Skolan och Omvärlden (kap2.6). Kapitlet ryms på en enda sida i läroplanen (s. 17). Ett ”mini-kapitel” alltså…
Men då kommer vi till det jag skrev om i mitt allra första inlägg på denna blogg. Respekten för det skrivna ordet…
Läs målen här nedanför:

Mål
Skolans mål är att varje elev
kan granska olika valmöjligheter och ta ställning till frågor som rör den egna framtiden,
har inblick i närsamhället och dess arbets- förenings- och kulturliv, och
har kännedom om möjligheter till fortsatt utbildning i Sverige och i andra länder. (kap2.6)

Om vi adderar ”Skolans uppdrag” (Lgr 11) till ovanstående mål så förstår både du och jag att det är stora saker vi pratar om. ”En viktigt uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja pröva egna idéer och lösa problem” (Lgr-11 Skolans uppdrag s. 9) Det är liksom ingen ”quick-fix” som det handlar om.Förändringsprocesser tar ca. 5-7 år så hur ska vi hinna med? Är det ens möjligt?

Klart att det är möjligt, men vi måste nog börja tänka i andra banor om vi ska kunna anta utmaningen på riktigt. När jag skriver ”vi” så är det viktigt att påpeka att det inte bara handlar om  förskolan och skolan. Utmaningen måste antas av vår omvärld också. Närings- förenings- och kulturlivet behöver samverka tillsammans med skolan än mer intensivt och kanske framförallt mer effektivt. Det finns massor av exempel på god samverkan, men det är också lika mycket ett exempel på hur många ”stuprör” det finns runt eleven. ”Stuprören” är isolerade händelser eller projekt som i sig verkligen är jättebra, men det skapar inte det sammanhang som eleven behöver för att kunna uppnå de mål som finns i vår läroplan. Det blir liksom inte ”på riktigt” för eleven.
Nu skulle man ju kunna tro att vi ska samverka, samarbeta och interagera med varandra ännu mer än vad vi gör, men jag tror samtidigt att det inte är svaret på frågan. Jag tror (och ta mig på orden när jag säger ”tror”) att vi måste ta tillbaka ”Skolans uppdrag” samtidigt som vi än mer ser saker och ting ur barnets perspektiv. Vilka behov har barnet? Vad är nästa steg för barnet? Hur kan vi hjälpa och stötta barnet att nå ännu längre i sin utveckling?
När jag träffar förskollärare och är ute på förskolor så märker jag att ovanstående perspektiv redan finns. På förskolorna är man oerhört skickliga på att se barnet och utmana de till att våga ta nästa steg, att stötta ett livslångt lärande. Nåväl. Finns ju inga kunskapskrav, nationella prov eller betyg på förskolorna skulle kanske de mest skeptiska nu säga. Nej, jag håller med. Det försvårar. Men om vi ändrar fokus från att utbilda elever, till att utbilda människor (vilket jag verkligen tycker att förskolan gör) så bör det hända en massa bra saker. Att se hela människan. Att utveckla hela människan.
Till hösten försöker vi i Östersund och i Jämtlands län att dra ett strå till stacken. Vi planerar just en skolutvecklingskonferens för alla pedagoger från förskola till gymnasium. Konferensen heter #LUST14 och namnet kommer från att vi vill öka det lustfyllda lärandet – ”with a yearning for learning” – med längtan efter att lära. Syftet med konferensen är inte bara att pedagogerna ska få möjlighet att lyssna på några av Sveriges mest attraktiva föreläsare, utan också att få möta andra pedagoger och dela erfarenheter med varandra.
Vi har en fantastisk föreläsarlista….   …. Anna Kaya, Gunilla Dahlberg, Christian Lundahl, Daniel Lundqvist, Johanna Gagner, Hanna Stehagen, Micke Gunnarsson, Anne Bamford, Joanna Giotta mfl. mfl….
Men, när vi dragit upp strået på stacken så börjar det hårda arbetet. Att omsätta alla kloka ord, all vetenskaplig fakta och alla tips. Det är en stor utmaning för oss alla. Vågar vi anta den?