Kategoriarkiv: Fritidshem

#nulyftervifritids

Avslut? Eller en början på något nytt?
Känslan för mig personligen är både och…

Det jag pratar om är att vi nu avslutat ett projekt som handlade om att utveckla våra fritidshem i kommunen. Totalt är det nio stycken fritidshem som deltagit under höstens arbete. Det har varit en intensiv höst med många diskussioner, utbildningar och dilemman. Men framförallt har det varit väldigt roligt och spännande att få vara en del av denna förändringsprocess. Utgångspunkten har varit Skolinspektionens rapport om Kvalité i fritidshem. En inte alltför munter och upplyftande rapport om du frågar mig, men samtidigt så tar den upp de brister som vi vet finns och som vi måste arbeta med. Nu har vi inte arbetat med alla delar i den rapporten, utan fokuserat på uppdraget och det som vi faktiskt kan påverka; Lärande på fritidshemmet. En del kanske kan påpeka/kritisera att det under det här projektet inte berörts områden som förutsättningar, organisation, stora barngrupper, planeringstid och brist på lokaler… … och ja, visst finns det stora problem och utmaningar kring dessa områden, men samtidigt saker som vi inte har så stora möjligheter att påverka. Än så länge.
Jag är dock helt övertygad om att ett kvalitetsarbete kring lärande på fritidshem kommer göra att fler politiker, tjänstemän, rektorer och föräldrar kommer får upp ögonen för hur viktigt det är med en kvalitativ fritidsverksamhet. Det kommer dock att ta tid och vi måste beväpna oss med tålamod och uthållighet, samtidigt som vi ska sträcka på oss, visa upp oss och säga; HÄR ÄR VI !

För en vecka sedan avslutades projektet. Jag tror och hoppas på att avslutningen kickade igång en början på något nytt, det har i allafall varit känslan under hela hösten…  …att #nulyftervifritids.
Vi kunde inte ha fått ett bättre avslut på projektet. På förmiddagen bänkade vi oss för att lyssna på Jessica Bergqvist och Helena Fuhrman från Skellefteå kommun. Vilka fantastiska inspiratörer! IMG_0670Vilken drivkraft som dessa två besitter! Varje problem, varje nej, varje utmaning tog de och vände till vilka möjligheter som finns. Jantelagen och ”gnället” har för längesen lämnat dessa två oerhört professionella pedagoger. Om du har möjlighet så engagera dessa två tjejer, eller i varit fall gå in på UR och titta på deras film under rubriken ”Friare kan ingen vara” . Ta gärna också del av Janna Schéeles anteckningar under föreläsningen.

Under eftermiddagen samlades vi i olika grupper för att dels sammanfatta och diskutera föreläsningen och dels diskutera det fortsatta arbetet kring att utveckla fritidshemmen.
En hel del fokus la vi på uppdraget: ”Fritidshemmet ska stimulera elevernas utveckling och lärande samt erbjuda dem en meningsfull fritid och rekreation. Utbildningen ska utgå från en helhetssyn på eleven och elevens behov”
Frågeställningarna som grupperna fick var b.la :

  • Vad är lärande på fritidshem?
  • Vad krävs för att fullgöra uppdraget på fritids?
  • På vilket sätt förenas omsorgen med barnens lärande och utveckling?
  • Hur arbetar vi för att göra barnen medvetna om sitt eget lärande?
    Hur kan detta dokumenteras?

Vi samtalade och delade erfarenheter under hela eftermiddagen och känslan av att det finns ett IMG_0679uppdämt behov av diskussion och kollegialt lärande var påtaglig under hela tiden. Vi uppehöll oss väldigt länge kring en diskussion om hur vi arbetar med att ”stimulera elevernas utveckling” där det , inte överraskande, visade sig att begreppet är mångfacetterat och komplicerat. Höstens arbete visade sig ändå ha gjort avtryck i diskussionerna. Nästan alla återkom till att var och en (och tillsammans) måste arbeta ännu mer med de nationella målen och framförallt konkretisera samt bryta ned målen till redskap och verktyg i den pedagogiska planeringen. Att synliggöra målen för sig själv OCH för eleverna.
Vi hade som sagt ett avslut på projektet, men diskussionerna tyder på att det här är bara början…

Vi avslutade också därför med en förfrågan om att starta upp ett nätverk för fritidspedagoger/fritidslärare för att kunna behålla kraften i utvecklingsarbetet. Jag ser därför fram emot att förhoppningsvis initialt starta upp ett sådant nätverk, det blir liksom fas två i ett tålmodigt och långsiktigt arbete. Ett arbete som kommer att betyda väldigt mycket i framtiden. Ett arbete som kommer utveckla nyfikna, kreativa och lyckliga barn. Det är då vi kommer göra skillnad!

Förändrat lärande.

Jag höll just på att planera ett stort projekt inför hösten 2014. Började med en klassisk mindmap och skrev dit ord som synligt lärande, utveckling, inspiration och…  ….innovation. Efter ett tag tog kreativiteten paus och jag beslutade mig för att titta på #digiskols sändning med Carl Heath. Ordet innovation fick plötsligt en innebörd. Det Carl Heath så väl förklarade var att han under några år funderat på hur vi kan utveckla den digitala tekniken så att den kan kopplas ihop med den fysiska (analoga) världen.  Hur vi  från idéstadiet kan få en fysisk slutprodukt i form av en 3D figur eller hur vi med fysiskt material kan nyttja den digitala tekniken till att skapa nya användingsområden. Det slog mig medan jag lyssnade att det här är ju också en nivå av förändrat och synligt lärande. Naturligtvis. Att koppla den digitala tekniken till den fysiska omvärlden måste vara oerhört relevant för alla pedagoger, och kanske framför allt för våra elever. Det skapar nya sätt att tänka samtidigt som det också skapar ett helt nödvändigt sammanhang hos eleven.
När jag tänker på det så har det ju faktiskt funnits runt om mig mest hela tiden. First Lego Leuge, Geocaching, QR- kodning och animationer. Alla dessa former av digital teknik gör ju att tekniken leder eleven till ett fysiskt skapande, men det Carl Heath gjorde var att ta det till en ny nivå, där bara fantasin sätter gränser. Han visade b.la på det (numera) välkända Makey Makey konceptet där man på enkla sätt direkt kopplar ihop fysiska saker till datorn och förvandlar dessa till spelande pianon, tågvisslor eller andra former av ljud. Hans exempel där de arbetade med en elev som skulle träna på att gå på hela foten var ett fantastiskt bra, (och innovativt) sätt att tänka in den digitala tekniken på (se gärna klippet på YouTube eller här nedanför).

Tankarna kring de praktiskt-estetiska ämnen kommer snabbt till en när man funderar på det Carl Heath säger och visar. Slöjd, idrott och skapande verksamhet ligger nära till hands naturligtvis. Men också att ämnesintegrera och nyttja varandras olika kompetenser är andra tankar som snurrar runt i hjärnan. För snurrar gör det… Det blir direkt ganska stora tankar om vad man SKULLE kunna göra.

Titta gärna på #digiskols websändning. Det tar ungefär en timme i anspråk, men kommer ge dig många funderingar kring hur vi skulle kunna använda tekniken i skolan. På riktigt..

 

Lärande på fritidshem

432194779_b216904382_m

CC By Arlo MagicMan

Vilken resa jag är med om.
Inte för att glorifiera mitt arbete, men jag deltar och leder en process på några av kommunens fritidshem där målet är att förbättra kvalitén på fritidshemmen, och det är verkligen en resa. En spännande och rolig resa. Ett utvecklingsarbete som kommer att ta tid.

Att förbättra ett kvalitetsarbete är ingen ”walk in the park”… Framförallt inte när vi kommer till verksamheten på fritidshem. Förutsättningarna är absolut inte de bästa. Stora barngrupper. Nedskärningar på personal. Undermåliga lokaler. Då kan man ju undra, går det att sätta sig ned med ett gäng fritidspedagoger och prata om barns lärande?

Absolut! Det har vi gjort hela hösten. Vi har valt att ”bara” titta barns lärande och utveckling. Vilka mål ska vi arbeta med? Hur kan vi göra dessa gemensamma? Vi har dessutom tittat och samtalat om hur barn lär, och hur vi kan få fatt på vad de lär sig, för att sedan försöka synliggöra detta. Vi har precis lämnat stationen på vår långa resa. Ni vet väl att en förändringsprocess tar ca. 5-7 år? Från en del människor brukar jag höra en liten suck när jag säger det, med all rätt. Det gäller att hålla i, ha kontinuitet, tålamod och ett brinnande engagemang för barns lärande…  Då kanske det blir bra.

Just nu är vi inne i diskussioner om dokumentation. Hur kan vi dokumentera på fritids? Vad ska vi dokumentera? Hur hittar vi tid till att dokumentera och framförallt, VARFÖR ska vi dokumentera. Ordet börjar bli en aning slitet (dokumentera). Det har en negativ klang. Men det vi försöker göra, är att sätta dokumentationsarbetet i ett sammanhang, så att det blir något positivt, något som främjar lärande, något som blir lustfyllt och roligt, något som gör att man kan ta sig till ”nästa level”
Sammanhanget är lika enkelt som svårt. Det handlar om att vi ska dokumentera för att synliggöra ett lärande, barns lärande. Om vi ska stötta och främja barns lärande, så måste vi också hjälpa till med att visa var de befinner sig och vart de ska. Om barnen ska bli medvetna om sitt eget lärande så måste de få återkoppling och det är där dokumentationen kommer in.
Det finns dock en trist syn, eller kanske hellre ett traditionellt tänkande runt att dokumentera och ge återkoppling. ”När ska vi hinna sätta oss ned och skriva ner allt?”, var en fråga som jag direkt fick alldeles nyligen i arbetet med att dokumentera barns lärande. Varför har vi en sådan syn på dokumentation? Vem har sagt att allt måste skrivas ned? Återkoppling kan väl ges direkt, i samtalet – ögonblickligen… Vi gör ju det dagligen, eller hur? Det vi jobbar stenhårt med, är att dokumentera och ge återkoppling kring ett mål eller förmåga. Det är skillnad. Det är kvalitet. Och jag tror att det tar lite mindre med tid än att dokumentera hela verksamheten. Naturligtvis måste vi någon gång sätta oss ned, samla in alla kuliga saker vi gjort, reflektera och diskutera om vi hamnat på rätt spår, dvs återkoppla till oss själva eller det vi idag kallar kollegialt lärande.
Det är inte lätt, det är en resa, men jag tror att vi är på rätt spår. Gäller bara att hålla i…

Timperley och Hattie  (2007) har beskrivit hur återkoppling skulle kunna fungera, deras feed-back, feed-up och feed-forward är alldeles lysande tycker jag, och går alldeles utmärkt att överföra till fritidsverksamheten. Om du vill läsa mer om detta kan du med fördel gå in på Malmö Högskolas sammanfattning, där de även har hänvisning till litteraturen.

När vi kommer till återkoppling, den superviktiga feedbacken, så vill jag passa på att nämna Jessica Sjöbloms utvecklingsblogg på Årstaskolan. Hon, liksom jag är med i #digiskol och delar med sig av bra grejor, något som utvidgar min egen kunskap. Hennes blogg brukar jag ta som ett gott exempel på att återkoppla, och att det hon beskriver också är en form av dokumentation. Hennes senaste inlägg om barns lärande är på pricken likt det jag försöker beskriva. den direkta återkopplingen. Barns omedelbara lärande. Upptäckten av att lära sig. Precis mitt i fritidsverksamheten, mitt i det informella lärandet. Läs gärna hennes (och barnens) utveckling av ”självärderingstrappan” (från kass till vass på Årstaskolan). Det är dokumentation, barnens egna dokumentation. När jag ändå är inne på att tipsa om bra inlägg, så kan ni fortsätta och titta på Lotta Bohlins inlägg om #thebig6. Den sjätte förmågan som grundar allt lärande , enligt mig. Precis som Lotta Bohlin beskriver, så är det egentligen ingen ”förmåga”, utan en tolkning av del 1 och 2 i Lgr 11, som tillsammans blir de värdegrundande förmågorna.