Kategoriarkiv: Lärmiljöer

Vad behöver vi göra annorlunda imorgon?

Under det här året ska jag försöka mig på att utveckla modeller, tankesätt och processer som ska stödja rektorns organisering, lärares undervisning och elevernas lärande.
Pretentiöst och alldeles fantastiskt stort arbetsområde, eller hur? Man skulle ju kunna tro att det slagit slint för en kommunal tjänsteman/skolutvecklare med den inledningen…

Nåväl. Det finns en viss avgränsning i arbetet. Området det handlar om är de lärmiljöer som alla tre kategorierna här ovanför verkar i. Deras arbetsplats.
Jamen det var väl en konkret och tydlig avgränsning… Eller inte!
Men så är det. Mitt uppdrag handlar om att skapa modeller och/eller processer som utvecklar lärmiljöerna i förskolan och skolan. Kort och gott. Modellerna ska kunna vara ett stöd när rektorer och lärare vill utveckla lärmiljöerna. De ska också kunna vara ett verktyg när vi kommunicerar med människor utanför förskolan och skolans verksamheter. Arkitekter, projektledare, ekonomer eller andra yrkeskategorier som kan vara bra att ha med sig när man ska förändra en förskola eller skola. Modellerna ska kunna översätta och konkretisera den verksamhet som vi vill bedriva. Modellerna ska stödja frågeställningen:

Vad behöver vi göra annorlunda imorgon?

De som av någon anledning känner en viss skepsis kring en sådan frågeställning kan lugnt fortsätta läsa vidare. Det handlar inte om att reformera ihjäl skolan, det handlar inte om att vända upp- och ned på skolan och det handlar inte om att komma på ännu en skolutvecklingsinsats som inte har relevans i det vardagliga arbetet.

Frågeställningen handlar om att på riktigt göra skillnad för eleven. Vi vet att vi kan undervisa i det här landet. Vi vet att vi är innovativa och kreativa.
Vi vet att alla elever inte lyckas i skolan.

Därav frågeställningen. I vilken ände ska vi annars börja?

Så. I varje grupp som jag kommer möta under året kommer jag börja med att ställa frågan. Jag har redan testat i några olika grupper, och den omedelbara reaktionen blir; ”HJÄLP… …vad ska vi göra nu. Hur ska vi göra. Vi behöver börja om från början….”

Men nej. Gör inte det. Vi ska ta hand om alla kunskap, alla erfarenheter och omformulera, översätta samt konkret få ned det till där det hör hemma, nämligen hos eleverna. De ska sedan få tycka till om det vi kommit fram till. Ge respons och feedback på om

CC BY whologwhy

CC BY whologwhy

det fungerar eller inte.
Inget slår en skicklig lärare har Hattie sagt. Nä, och precis så är det! Därför ska vi inte börja om från början, för jag VET att det finns skickliga lärare lite här och var… 😉 Vi börjar där tycker jag!

Så. Vart börjar vi?
Jag gjorde ett litet test… Om det nu är så som alla säger, att det är innehållet i skolan som gör skillnad kanske det är bäst att vi börjar där?
Jag plockade fram ”gamla” grejor till en formativ process och testade hur väl det går att beskriva innehållet och vilka förutsättningar som krävs… Resultatet har du här nedanför.
Det gick väl sådär, tycker jag själv. Det blev lite för ”luddigt”. Inte alls så konkret som jag från början trodde att det skulle bli. Jag är dock inte klar. Själv sitter jag bakom ett skrivbord på Barn- och utbildningsförvaltningen i Östersund. Det vore en katastrof om jag trodde att vi var klara här. Nä. Tanken är att rektorer och lärare ska få utveckla det här lilla ”fröet”. Att på riktigt få tala om vad vi kan göra annorlunda utifrån de rubriker som finns här nedanför. Då kommer det att bli konkret. Jag lovar det!
Och det är också anledningen till varför jag skriver det här inlägget. Du som ser det här och läst hela inlägget, tyck till, kommentera, maila, ring, fråga, fundera…
Jag behöver all input som det bara går att få!

Kan du bli mer konkret än jag? Har jag glömt viktiga saker! Hit me!

Lärmiljöer
De behov av sociokulturella- och pedagogiska lärmiljöer som identifierats, kan samlas i sex begrepp som innehåller olika lärsituationer:

  • Planera
  • Producera
  • Analysera
  • Kommunicera
  • Reflektera
  • Redovisa

De här pedagogiska miljöerna kan finnas i ett och samma rum eller på̊ flera olika platser. De ställer krav på hur verksamheten använder och planerar lokalerna. Behovet av olika funktioner finns i förskola, skola och på̊ fritidshem.

Planera
Planeringen handlar om att skapa tydlighet i syfte och mål. Det handlar om att ge förutsättningar, verktyg och resurser för att läraren ska kunna planera undervisningen. Det handlar också om att eleverna har inflytande och känner delaktighet i planeringen, vilket kan ske en till en eller i mindre grupper. Att planera innehåller att förmedla, tolka och använda information.

Producera
Produktion betyder i allmän mening att tillverka något som har ett mätbart resultat. I skolan kan produktion finnas inom flera olika ämnesområden och sträcka sig från en första planering till en slutprodukt. Produktionen är ofta väldigt konkret. I förskolan och sker processer som kräver stöd av miljön för att barnen ska kunna bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap. Även olika uttrycksformer som lek, bild, rörelse sång och musik, dans och drama ställer krav på miljön. Olika sorters produktioner i skolan kan ske i en verkstad, i en laborationssal, i musik­, dans­, eller teaterstudio, slöjd­ eller bildsal. Produktionen kan även vara publicering av alster.

Analysera
Här handlar det om att kunna granska, jämföra och värdera, enskilt eller i grupp. Interaktionen mellan elever eller elev-lärare är mycket viktig. I grupparbetet får barn och elever möjlighet att ta del av andras tankar, intressen och kunskap och dessutom delge sina egna. Att arbeta i grupp är en kreativ och social process och sker inom alla ämnesområden i skolan

Kommunikation
I nära anslutning till analysförmågan finns kommunikationsförmågan. Eleverna behöver träna presentation, argumentation och föra diskussioner i det löpande arbetet (inte enbart då uppgiften är slutförd). Här behöver det finnas förutsättningar att kunna presentera och diskutera i mindre eller större grupper. Sådana mötesplatser där lärare-elev och elev-elev kan mötas bör finnas både i hemvisten samt i navet.

Reflektera
Reflektion kan ske i grupp, men även individuellt. Utvärdering och bedömning är två viktiga saker som behöver få utrymme. Barn och elever behöver tid och plats för eftertanke och betraktelse för att bearbeta ny kunskap.

Redovisa
Att redovisa sin uppgift och lärprocess är ett viktigt moment. Feedback och positiv kritik gör att lärande kan nå nya kunskapsnivåer. Det kan ske i form av presentation och kan göras inför en stor publik, en klass eller en mindre grupp. Det kan vara både formellt och informellt.

60m2

Ni som har simmat ut till kanten av ett korallrev eller genom det där azurblåa havsvattnet som plötsligt skiftar till det djupblåa, ibland nästan svarta vattnet, kan kanske följa med mig i en känsla som jag har just nu i mina arbetsuppgifter.
Jag befinner mig där. På kanten.
Bakom mig har jag den trygga stranden med alla tänkbara tjänster och funktioner som gör att jag kan känna mig glad och lycklig. Framför mig har jag ett bråddjupt vatten och tankarna som far genom huvudet är så himla många. Vad finns egentligen där nere i djupet. Lite kallare vatten är det också. Nästan lite otrevligt. Undrar om jag inte ska simma inåt igen…

Att arbeta med ett lärmiljöprojekt som har ett tio års perspektiv samtidigt som vi har barn och elever som behöver en skola och förskola av hög kvalitet just nu, är att slitas mellan det visionära och verkligheten varje dag. Dessutom så har ALLA en åsikt om hur en skola eller förskola ska se ut och vad den ska innehålla. Det är inte något märkligt i det, vi har ju alla gått i en förskola eller skola. Vi har alla en relation till hur en skola eller förskola ska fungera.

Ett klassrum är ett rum på ca. 60m2. Rummet har en whiteboard längst fram. Möbleringen är ofta i form av bänkar som sitter ihop på något sätt, två och två, hästskoformad eller i lite större grupper. Om lagkraven uppfyllts så finns det ett eller flera grupprum i anslutning till klassrummet.BlirDuLönsamLilleVän
Hela miljön andas historia, eller hur? Vi kan känna igen oss i beskrivningen. Den svarta
tavlan och dammet av krita har försvunnit, men i övrigt är allt sig ganska likt. Tryggt. (vi befinner oss just nu på stranden, eller möjligtvis hotellet)

I projektet arbetar vi med arkitekter. De har frågat oss vad vi tycker är viktigt när vi formar våra skolor och förskolor. Inte helt överraskande så blir det fokus på det socio-kulturella lärandet, där vi möts, där vi kommunicerar, där vi lär av varandra. Arbetet har resulterat i en modell. Modellen liknar en ”blomma” med ett nav i mitten och rummen i utkanten av navet. Kommunikation har blivit ett honnörsord. Vi vill att man både rumsligt, fysiskt och socialt ska kunna kommunicera. Modellen inbjuder till diskussion om hur lärandet ska fungera, hur skolan eller förskolan ska organiseras. Diskussionerna blir ofta kreativa och idéfyllda. En del utmaningar kring arbetsro, studiero samt ordning och reda kommer oftast upp, men alls om oftast finns en lösningsorienterad kultur. De 60 m2 finns inte i tankarna, men rummen finns där ändå på något sätt.(det är nu man simmar ut i det azurblå havet och möter vågorna).

De pedagogiska tankarna och idéerna ska forma en beställning. Beställningen ska innehålla våra lagstadgade krav och regler. Den ska framförallt innehålla vad lokalen eller rummet ska innehålla utifrån våra styrdokument. I mitt arbete så befinner jag mig precis rätt här. I stormens öga. Det ser och låter bra ut. Det är förhållandevis lugnt. Alla är hyfsat överens kring hur vi kan forma och organisera framtidens skolor, från ”blomman” som modell till lagstadgade arbetsmiljökrav. (det är nu jag står på klippkanten och tittar ut över det djupblå havet)
Vad finns egentligen där ute? Vi vet att samhällsutvecklingen går kopiöst fort och turbon i hela maskinen är den tekniska utvecklingen. Igår såg jag en robot som är ute och går i skogen där de parerar varje ojämnhet precis lika skickligt som människan. Om några år har man monterat chip innanför huden som talar om hur då mår och vad du behöver äta. Vi kommer alldeles snart ha förarlösa bilar och ”big data” har samlat in så mycket uppgifter om dig att du skulle kunna bli anställningsbar utan att söka jobb.

Hur ser då utbildningen ut inom 10 år? Hur ser vår lärmiljö ut?

Jag söker egentligen inga svar. Däremot så söker jag ett förhållningssätt som tillåter förändring, både på kort och lång sikt. Jag tror att förändringsbenägenheten kommer bli en av de mest avgörande faktorerna om skolan ska kunna följa (och leda?) samhällsutvecklingen.

Kommer då våra klassrum att var 60 m2 i framtiden?

Mjaaa… Man kan då kanske provocera fram en del tankar genom ett citat som arkitekten Anna Törnqvist skrivit. Hon brukar ibland inleda eller använda sig av ett tanke expirement när hon leder processer med lärargrupper. Instruktionen lyder att lärargruppen ska för en diskussion kring framtidens lärmiljöer, men de får inte använda nedanstående begrepp;
”Klass – vi har just konstaterat att 25-gruppen inte är en särskilt bra storlek för lärande aktiviteter, så den finns inte i framtidens lärmiljö
Klassrum – om det inte finns klasser så ska vi ju inte heller bygga klassrum
Årskurs – varför är vi så fixerade vid vilket årtal eleverna är födda? Varför är det viktigare än vad de har lust och förmåga att göra eller förutsättningar att klara? I framtidens lärmiljö finns inga årskurser, bara elever i olika åldrar.
Ämne – varför har vi de ämnen vi har? Vad händer om vi ersätter dem med ämnesövergripande teman som tex Ekonomisk hållbarhet? Eller Konstnärlig gestaltning, med frihet att uttrycka sig i rörelse, musik, bild, form eller skrift? Vi skippar ämnesindelningen i framtidens lärmiljö
Lektion – det blir absurt att klämma in konstnärlig gestaltning på ett fyrtiominuterspass …Schema – om det inte finns lektioner så behövs inget centralt schema
Rast – visst måste det finnas utrymme för paus även i framtidens lärmiljö, men inte schemalagda raster med behov av rastvakter
Uppehållsrum – låt oss passa på att äntligen göra oss av mBra Lärmiljöer i Östersund -pedagoger del 1ed detta hemska begrepp! Det hör inte hemma i framtidens lärmiljö”.

Försök gärna själv att tänka framtid utan dessa begrepp…
Kommentera gärna här vad du kommer fram till 😉

Jag hoppas att vi formar våra lärmiljöer efter hur nutiden ser ut. Min personliga reflektion i det är att 60 m2 inte räcker till då. Jag tror att vi är många som måste anta ett förändringsbenäget förhållningssätt nu, kvickt som bara den, innan vi hoppar ut i det djupblå havet. För du hänger väl med på den simturen?

 

En lång rubrik…

…på ett långsiktig arbete.

Idag ”firar” jag 2 månader på mitt nya arbete som projektledare för ”Långsiktig planering för goda lär- och arbetsmiljöer i förskola och skola”. Jo, jag vet. Rubriken på projektet är väldigt lång, och kanske lite svår att förstå. Men jag ska förklara.

Arbetet vilar på tre stycken ben.
Det ena benet handlar om vår arbetsmiljö på förskolor och skolor. Arbetsmiljö arbetet är ett ständigt pågående arbete som i mångt och mycket styrs av våra lagar och regler. Det pågår dock ett intensivt arbete med att systematiskt arbeta med arbetsmiljön och i slutändan kommer resultatet bli att vi, tillsammans med de två andra benen, kan kvalitetssäkra våra lokaler på ett likvärdigt sätt och förhoppningsvis få till en god miljö för våra barn och unga.

Det andra benet innehåller egentligen två delar. Dels ser vi över alla våra lokaler, och då menar jag alla lokaler! Vår lokalsamordnare åker runt och träffar alla rektorer och förskolechefer för att checka av hur inne- och utemiljön ser ut just nu. Han gör det med hjälp av en lista som innehåller punkter som alla skolor och förskolor ska ha. Materialet kommer göra att vi får bra kontroll på vart åtgärder behöver sättas in både på kort och lång sikt. Dessutom kommer materialet att sammanställas och kopplas till det tredje benet som handlar om goda lärmiljöer. Den kopplingen handlar om att sammanföra den fysiska miljön (lokaler, möblering, specialsalar etc) med den pedagogiska och sociokulturella miljön, det vill säga hur vi planerar, arbetar, samspelar och lär av varandra.
Den andra delen handlar om att vi räknar, räknar, räknar och… räknar (pust…) på hur vi får plats med alla barn och unga. Var behöver vi bygga om, eller är det så att vi behöver bygga nytt, hur många blir vi i den delen av kommunen? Den här delen kan liknas med att lägga ett jättepussel där väldigt många bitar är likadana. En utmaning som ibland kan kännas en aning svår men som är helt och hållet nödvändig. Och ganska kul ändå 🙂

Arbetet med det tredje benet, den goda lärmiljön, är just nu inne i ”mitten” av ett helt nödvändigt processarbete. Rektorer och förskolechefer har fått fundera, diskutera, reflektera och framförallt konkretisera kring vad en god lärmiljö är för något. Vi försöker hitta våra minsta gemensamma nämnare där likvärdighet är en stor parameter, men också för att VI arbetar fram det här tillsammans som i sig blir en positiv kraft när vi nu kommer bygga om eller bygga nya lokaler. Att det är helt nödvändigt kanske inte är så självklart… …men det handlar om väldigt mycket pengar, väldigt mycket utveckling, väldigt mycket lärande och väldigt många barn och unga. Vi behöver (bli bättre på att ) förvalta dessa värdefulla saker på bästa sätt. Alla ska äga och känna igen sig i våra minsta gemensamma nämnare, vare sig man är med om ett nybygge, eller renoverar ett klassrum. Det är också därför processen hämtar in synpunkter från alla i vår verksamhet, chefer, lärare,förskollärare, barnskötare, elevhälsan och elever. Fokus i våra minsta gemensamma nämnare är naturligtvis ELEVEN och våra styrdokument. Våra lokaler, gamla som nya, ska andas lärande!! 60 kvm och snygga möbler är inte lärande, utan det är vad vi tänker, samspelar och gör som är det viktiga hämtar framförallt kraft från kapitel 1 och 2 i våra läroplaner, men konkretiserar innehållet och översätter det till VAD och HUR. Ett otroligt spännande arbete som också det kan kännas lite frustrerande och stort.

Långsiktigheten? Vart kommer den in. Jo, det är väl det som egentligen är det nya i det hela…
Vi tittar på en tidsperiod mellan 2015 och 2025, där de första 5 åren ska innebära att vi har grym koll på våra lär- och arbetsmiljöer, och de resterande 5 åren så kommer vi vara väl förberedda att på ett sånt flexibelt sätt som det bara går utveckla, ändra och justera våra barn och ungas arbetsplatser.

Återkommer….   😉

 

.

 

 

Hejdå utveckling! Hej utveckling!

Sista dagen innan semestern…

När jag kommer tillbaka är det helt nya arbetsuppgifter som väntar. I ett år ska jag driva och samordna ett projekt som heter (och håll i er, rubriken är lite lång) ”Långsiktig planering för att uppnå goda lär- och arbetsmiljöer i förskola och skola”
Det handlar om att försöka samordna alla tankar, prognoser, forskning och goda exempel så att vi framåt inte blir så sårbara när Östersund växer. Det handlar också om att hitta en flexibilitet i våra lärmiljöer där vi  känner trygghet och lugn, men också till kreativa kommunikationsplatser där möjligtvis kaoset står runt hörnet. Jag tar det som en positiv utmaning. För vi behöver det här. Östersund växer vilket är jättekul.

Det här innebär också att jag lämnar alla de uppdrag som jag tidigare haft här på Barn-och utbildningsförvaltningen. Utveckling av fritidshem, digitaliseringen i förskola och skola, stöd till rektorer, coachningen m.m m.m….
Det är inte utan en viss separationsångest som jag lämnar den grupp som varit bollplank och tankemotståndare under fem års tid. Jag kommer sakna alla diskussioner om skolutveckling, om PISA mätningar, om SALSA värden, om den senaste 1-1 forskningen, om det coachande förhållningssättet och hur vi ska kunna göra skillnad för eleven. På Twitter brukar man ibland tycka att det är ett gäng ryggdunkare som utbyter erfarenheter och diskuterar skolutveckling (vilket jag själv aldrig tyckt), men jag skulle då önska att den som har den åsikten skulle fått lyssna på alla våra möten och diskussioner. ”Ryggdunkeri” är sällan förekommande i vår Utvecklingsgrupp vilket jag tycker är en framgångsfaktor. Utan tankemotstånd, utan att vrida och vända på begrepp så kommer man ingenstans. Däremot är vi ganska bra på att ge varandra feed-back, vilket då är en helt annan sak än ”ryggdunkeri”. Tror att det är några på Twitter som behöver lära sig den skillnaden.
Jag kommer också att testa mina nätverk i de nya utmaningarna jag står inför. Det har jag förresten redan börjat göra. Och vet ni en sak…   … Det funkar faktiskt. Häromdagen ville jag ha tips på skolor som kanske gör samma resa som våra skolor står inför. Fick ett bra gensvar från människor jag förut haft bra diloger och tankeutbyten med, men då i helt andra frågor. För det är ju så det fungerar i vår verksamhet – allt hänger ihop. Det är ju den skolutveckling vi vill åt, att skapa helhetsbilder och lösningar som gör det bättre för eleverna. Likvärdighet. Delaktighet. En skola för alla!

Så hejdå utveckling! Hej Utveckling!

Inriktningen på mina blogginlägg kommer säkerligen att med tiden ändra karaktär, men det är fortfarande med fokus på att göra skillnad för barnet och eleven! Kapitel 1 och 2 i läroplanerna kommer troligtvis vara ännu mer aktuella nu när jag går in i ett stort och övergripande projekt om deras (och pedagogernas) lärmiljöer. Kapitlen  har cementerat mina två fötter på jorden, och det mina vänner, kommer inte att förändras i framtiden heller!

Så, trevlig sommar på er! Och kram på er Janna, Micke, Mattias, Anna, Mia, Lars, Birgitta, Lotta och Mi