Kategoriarkiv: Skola

Vad behöver vi göra annorlunda imorgon?

Under det här året ska jag försöka mig på att utveckla modeller, tankesätt och processer som ska stödja rektorns organisering, lärares undervisning och elevernas lärande.
Pretentiöst och alldeles fantastiskt stort arbetsområde, eller hur? Man skulle ju kunna tro att det slagit slint för en kommunal tjänsteman/skolutvecklare med den inledningen…

Nåväl. Det finns en viss avgränsning i arbetet. Området det handlar om är de lärmiljöer som alla tre kategorierna här ovanför verkar i. Deras arbetsplats.
Jamen det var väl en konkret och tydlig avgränsning… Eller inte!
Men så är det. Mitt uppdrag handlar om att skapa modeller och/eller processer som utvecklar lärmiljöerna i förskolan och skolan. Kort och gott. Modellerna ska kunna vara ett stöd när rektorer och lärare vill utveckla lärmiljöerna. De ska också kunna vara ett verktyg när vi kommunicerar med människor utanför förskolan och skolans verksamheter. Arkitekter, projektledare, ekonomer eller andra yrkeskategorier som kan vara bra att ha med sig när man ska förändra en förskola eller skola. Modellerna ska kunna översätta och konkretisera den verksamhet som vi vill bedriva. Modellerna ska stödja frågeställningen:

Vad behöver vi göra annorlunda imorgon?

De som av någon anledning känner en viss skepsis kring en sådan frågeställning kan lugnt fortsätta läsa vidare. Det handlar inte om att reformera ihjäl skolan, det handlar inte om att vända upp- och ned på skolan och det handlar inte om att komma på ännu en skolutvecklingsinsats som inte har relevans i det vardagliga arbetet.

Frågeställningen handlar om att på riktigt göra skillnad för eleven. Vi vet att vi kan undervisa i det här landet. Vi vet att vi är innovativa och kreativa.
Vi vet att alla elever inte lyckas i skolan.

Därav frågeställningen. I vilken ände ska vi annars börja?

Så. I varje grupp som jag kommer möta under året kommer jag börja med att ställa frågan. Jag har redan testat i några olika grupper, och den omedelbara reaktionen blir; ”HJÄLP… …vad ska vi göra nu. Hur ska vi göra. Vi behöver börja om från början….”

Men nej. Gör inte det. Vi ska ta hand om alla kunskap, alla erfarenheter och omformulera, översätta samt konkret få ned det till där det hör hemma, nämligen hos eleverna. De ska sedan få tycka till om det vi kommit fram till. Ge respons och feedback på om

CC BY whologwhy

CC BY whologwhy

det fungerar eller inte.
Inget slår en skicklig lärare har Hattie sagt. Nä, och precis så är det! Därför ska vi inte börja om från början, för jag VET att det finns skickliga lärare lite här och var… 😉 Vi börjar där tycker jag!

Så. Vart börjar vi?
Jag gjorde ett litet test… Om det nu är så som alla säger, att det är innehållet i skolan som gör skillnad kanske det är bäst att vi börjar där?
Jag plockade fram ”gamla” grejor till en formativ process och testade hur väl det går att beskriva innehållet och vilka förutsättningar som krävs… Resultatet har du här nedanför.
Det gick väl sådär, tycker jag själv. Det blev lite för ”luddigt”. Inte alls så konkret som jag från början trodde att det skulle bli. Jag är dock inte klar. Själv sitter jag bakom ett skrivbord på Barn- och utbildningsförvaltningen i Östersund. Det vore en katastrof om jag trodde att vi var klara här. Nä. Tanken är att rektorer och lärare ska få utveckla det här lilla ”fröet”. Att på riktigt få tala om vad vi kan göra annorlunda utifrån de rubriker som finns här nedanför. Då kommer det att bli konkret. Jag lovar det!
Och det är också anledningen till varför jag skriver det här inlägget. Du som ser det här och läst hela inlägget, tyck till, kommentera, maila, ring, fråga, fundera…
Jag behöver all input som det bara går att få!

Kan du bli mer konkret än jag? Har jag glömt viktiga saker! Hit me!

Lärmiljöer
De behov av sociokulturella- och pedagogiska lärmiljöer som identifierats, kan samlas i sex begrepp som innehåller olika lärsituationer:

  • Planera
  • Producera
  • Analysera
  • Kommunicera
  • Reflektera
  • Redovisa

De här pedagogiska miljöerna kan finnas i ett och samma rum eller på̊ flera olika platser. De ställer krav på hur verksamheten använder och planerar lokalerna. Behovet av olika funktioner finns i förskola, skola och på̊ fritidshem.

Planera
Planeringen handlar om att skapa tydlighet i syfte och mål. Det handlar om att ge förutsättningar, verktyg och resurser för att läraren ska kunna planera undervisningen. Det handlar också om att eleverna har inflytande och känner delaktighet i planeringen, vilket kan ske en till en eller i mindre grupper. Att planera innehåller att förmedla, tolka och använda information.

Producera
Produktion betyder i allmän mening att tillverka något som har ett mätbart resultat. I skolan kan produktion finnas inom flera olika ämnesområden och sträcka sig från en första planering till en slutprodukt. Produktionen är ofta väldigt konkret. I förskolan och sker processer som kräver stöd av miljön för att barnen ska kunna bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap. Även olika uttrycksformer som lek, bild, rörelse sång och musik, dans och drama ställer krav på miljön. Olika sorters produktioner i skolan kan ske i en verkstad, i en laborationssal, i musik­, dans­, eller teaterstudio, slöjd­ eller bildsal. Produktionen kan även vara publicering av alster.

Analysera
Här handlar det om att kunna granska, jämföra och värdera, enskilt eller i grupp. Interaktionen mellan elever eller elev-lärare är mycket viktig. I grupparbetet får barn och elever möjlighet att ta del av andras tankar, intressen och kunskap och dessutom delge sina egna. Att arbeta i grupp är en kreativ och social process och sker inom alla ämnesområden i skolan

Kommunikation
I nära anslutning till analysförmågan finns kommunikationsförmågan. Eleverna behöver träna presentation, argumentation och föra diskussioner i det löpande arbetet (inte enbart då uppgiften är slutförd). Här behöver det finnas förutsättningar att kunna presentera och diskutera i mindre eller större grupper. Sådana mötesplatser där lärare-elev och elev-elev kan mötas bör finnas både i hemvisten samt i navet.

Reflektera
Reflektion kan ske i grupp, men även individuellt. Utvärdering och bedömning är två viktiga saker som behöver få utrymme. Barn och elever behöver tid och plats för eftertanke och betraktelse för att bearbeta ny kunskap.

Redovisa
Att redovisa sin uppgift och lärprocess är ett viktigt moment. Feedback och positiv kritik gör att lärande kan nå nya kunskapsnivåer. Det kan ske i form av presentation och kan göras inför en stor publik, en klass eller en mindre grupp. Det kan vara både formellt och informellt.

Stolt lärare sökes.

I våra lokaltidningar och på vissa sociala medier florerar då och då ett inlägg från pseudonymen ”Skrivbordspedagogen”. Den får rätt många delningar vilket naturligtvis höjde min uppmärksamhet…
Så här i elfte timmen innan min semester valde jag att ”leka” lite med artikeln (som också är en insändare i en av våra lokala tidningar. Det få bli min sommarhälsning till alla härliga lärare, förskolelärare, fritidslärare, fritidspedagoger, specialpedagoger, resurslärare och elevassistenter. Ni ska vara stolta!
(och jag hoppas att det är ok för ”skrivbordspedagogen att jag omformulerat lite smått…)   😉

”Stolt lärare – sökes akut!
Det börjar bli många pensionsavgångar nu. Som väntat. Därför söker vi dig, med positiv människosyn, som gillar förändringar och utmaningar samt förstår att varje unge är viktig.

Du är driven och systematisk och förstår att kommunikation kommer vara en av de enskilt viktigaste förmågorna i framtiden. Du bör ha förståelse för att varje unge är unik och därför bemöta, samtala och vägleda på ett proffsionellt samt likvärdigt sätt. En strukturerad undervisning är att föredra där du är den pedagogiska ledaren. Djupa och breda kunskaper inom inlärningsteorier och/eller strategier ger förtur.
Lärarlegitimation är ett måste. Du är väl förtrogen att uttrycka dig på många olika sätt och aktivt lyssna på de du samarbetar med. Dina förmågor att uttrycka dig via multimodala sätt (text, bild,ljud,tal, signaler, kroppsspråk) kommer vara avgörande för att ge varje unge förutsättningar att lära sig så mycket som möjligt och bli en viktig pusselbit i det framtida samhället. Vidare är du en person som delar med dig av din kompetens och erfareheter. Du anser att kollegialt lärande kommer göra skillnad, både för dig själv men även dina kollegor och elever. Du ser framför dig att den där kramen, skrattet, stjärnögonen eller utropet ”wow” är ett kvitto på att du lyckats.

Läraryrket är ett yrke som stärker våra demokratiska rättigheter och värderingar. Du ger barn och unga en chans att lyckas, vilket är en förutsättning för ett fungerande och modernt samhälle.
Därför ska du vara stolt över ditt yrkesval som lärare. Andra förmåner är att se dina elever utvecklas, varje dag!
Adekvat utbildning krävs. Vi sätter stort värde på personligheten och bemötandet.
Lyhördhet, driv och nyfikenhet är ledorden.
Läraryrket är kvinnodominerat och homogent, och våra barn behöver erfarenheter från många olika håll. Därför ser vi gärna många manliga sökande samt människor från andra länder än Sverige.
Märk din ansökan med: Stolt lärare – JAG vill ha jobbet!”

Apropå sockerdricka

Statsministern, fackförbund, krönikörer, forskare, rektorer, lärare och föräldrar. Alla diskuterar, på olika sätt, ungas användning av mobiltelefonen. Det verkar finnas en outsinlig vetskap om hur, när och varför mobiltelefonen ska nyttjas av unga.
Jag har än så länge hållit mig lite i periferin när det gäller den här debatten och allt tyckande. Men när jag läste Frida Boisens krönika om ”skärmknarkande” så kände jag instiktivit att jag (också) måste få lägga ett ord kring ungas användare av mobiltelefonen. Samtidigt som jag fick den här känslan, dök det upp en lite kille med keps upp i huvudet (det var ju för övrigt lite roligt att han har keps på sig som är en annan ”skolfråga”). Killen med keps myntade ett uttryck i en av böckerna som lät så här:

”När jag inte har pengar kan jag inte köpa sockerdricka. När jag har pengar får jag inte köpa sockerdricka. När i hundan ska jag dricka sockerdricka?”

Som de allra flesta nu förstår så är det Emil i Lönneberga jag pratar om, men kanske framförallt vår nationalskatt Astrid Lindgren. Hon är, trots sin bortgång, fortfarande väldigt aktuell i många sammanhang vilket säger en del om hur vi väljer att debattera och tycka om ungas vardag.
För om vi sammanfattar de senaste veckorna (eller varför inte de senaste årens) debatterande om ungas nyttjande av mobiltelefonen så tror jag nog att många av våra unga känner precis som Emil i Lönneberga. När i hundan ska jag få använda mobiltelefonen?
Hen får inte använda den på skolan, vilket innebär ett förbud på 6-7 timmar
Hen får inte använda den när man kommer hem,  för då ska vi äta middag och sen dra iväg på en rörelseaktivitet, vilket innebär ett förbud på 3- 4 timmar
Hen får inte använda den när det är dags att umgås med kompisar eller andra nära och kära, vilket uppskattningsvis betyder ett förbud på 2 timmar
Hen får inte använda den när det är dags för kvällsfika och sänggående, vilket också uppskattningsvis handlar om 2-3 timmar.
Det som är kvar av dygnet är ca 7-8 timmar, vilket då rimligtvis (men kanske inte alltid) borde betyda att man sluter ögonen och inte kan se mobilen…

Visst. Jag raljerar, precis som många andra…  Men jag har ett syfte med mitt raljerande.

Det är klart att vi ska vara oroliga över att ohälsan ökar, mycket beroende på att vi sitter still alldeles för mycket med en skärm framför näsan.
Det är klart att vi ska vara oroliga över tiden som spenderas framför en skärm.
Det klart att mobiltelefonen kan vara en bidragande orsak till distraktion i skolan.

Men. Min poäng är att det inte alltid behöver kopplas till att det är mobiltelefonen som är boven i dramat. Med några få slagningar på nätet kring ohälsans negativa siffror kan vi konstatera att sockerintaget (läs läskintaget) är en större bov.
Vi sitter still, men det kan också bero på att idrotten håller på att bli en klassfråga där många inte har råd att delta, eller att vi (ja, VI vuxna) håller på att organisera ihjäl idrotten (för övrigt en mycket personlig åsikt)
Att en elev tappar uppmärksamheten i skolan kan bero på att hen har det jobbigt hemma, mår fysiskt eller psykiskt dåligt eller för den delen tycker att undervisningen inte är tillräckligt intressant (vilket leder till en mängd olika följdfrågor…)

Vi behöver noggrant undersöka till varför barn far illa idag. Den som påstår att det bara är mobiltelefonens ökande användning det beror på, måste jag få ett fördjupat samtal med.
Visst. Ibland kan den säkert vara en bidragande orsak till distraktion eller stillasittande, men då vill jag också få möjligheten att undersöka varför hen väljer mobiltelefonen före kompisar till exempel.

Elza Dunkels skrev så här om hur vi vuxna kan förhålla oss till ungas nätvardag i Skolverkets forskningsöversikt i kapitlet ”Vad är särskilt med kränkningar på nätet;
”Det är ett förhållningssätt som medger att förhållandena är komplexa, det vill säga att alla unga inte är likadana, att tillgången till teknik och kunskap är orättvist fördelad och att vuxna kan behöva lära sig mer. Detta mer komplexa förhållningssätt tillåter inga enkla lösningar. Istället bygger det på ständigt återkommande kommunikation.”

Ständigt återkommande kommunikation….
Jag har läst massor av artiklar och krönikor, men inte en enda (eller väldigt få) intresserar sig för hur vi vuxna kommunicerar med barnet utifrån olika ställningstaganden och perspektiv. Kan det vara så att det inte är mobiltelefonens fel överhuvudtaget? Kan det vara så att det är vuxnas ansvar och omtanke som minskat?
Nu är jag väldigt nära att komma in i ett så kallat ”blame game” där man riktar och slänger kritik åt alla håll och kanter, och det vill jag absolut inte. Jag vill rikta uppmärksamheten till Elzas citat, att förhållanden är så komplexa och unika att vi inte kan skylla på en enda sak. Vi måste kommunicera tillsammans med barnet kring regler, etik, moral och hur man förhåller sig samt umgås i sociala sammanhang, både med och utan en mobiltelefon.
Jag själv skulle aldrig kunna avbryta en Champions Leauge match i 88 minuten som min son tittar på via surfplattan eller mobilen, däremot skulle jag direkt kunna avbryta om det handlar om att avbryta ett Minecraft-bygge (offline) för att vi ska äta middag. så gör jag. Hur gör du?
Jag tror inte att vi kommer att göra lika, eller, det hoppas jag inte att vi kommer göra. Däremot kan du och jag jämföra och dela med oss kring hur vi uppfostrar våra barn.

 

En blogg om att göra skillnad

Jag får börja om.
Alldeles nyss läste jag mitt första inlägg på den här bloggen. Jag kollade också in ”Om-sidan” som beskriver vem jag är och varför jag valt att blogga.
Jag var tvungen att verkligen påminna mig själv om varför jag arbetar och skriver om skolutveckling.
Du kanske nu tror att jag börjat tvivlat. Eller att jag har någon form av personlighetsklyvning. Men, nej…  …så långt ska vi inte ta det.
Däremot så kan en känsla av otillräcklighet nå mig under perioder i mitt arbete. Ibland kommer det utifrån kritik (kritik är bra, det utvecklar) eller från att processerna tar extreeemt lång tid. Eller så är jag själv rätt missnöjd med det jag presterar…

Ett av de allra största områdena som jag (och många med mig) arbetar med just nu är digitaliseringen av vår verksamhet. Det är fantastiskt roliga uppdrag som utvecklar både mig själv och verksamheten. Det är också uppdrag som ibland känns oerhört komplexa, framförallt av den ”enkla” anledningen att hela tiden ha fokus på om utvecklingen gör skillnad för eleven. Hur i hela friden kan jag veta om det gör skillnad. Tanken svindlar… Här kan det infinna sig en känsla av otillräcklighet ibland.

I uppdragen grundar vi alltid med en vetenskapligt perspektiv. Det kanske är som att slå in en öppen dörr eftersom vi alltid har skyldigheten att bygga vår verksamhet på en vetenskaplig grund. Men utmaningen är att försöka kombinera ihop den senaste forskningen inom lärande och teknik med traditionella lärandeteorier samt det faktum att vårt samhälle utvecklas fortare än någonsin. Ibland känns det övermäktigt.
Jag tror ändå att vi gör skillnad. Under några år har vi arbetat intensivt med kompetensutveckling av pedagoger i kommunen. Från PIM till forskningsprogram. Häromdagen läste jag igenom 2014 års kompetensutvecklingssatstning som min utvecklingsledare Janna Schéele sammanställt. Under året har vi genomfört och/eller samordnat 24 stycken insatser på våra förskolor och på 14 av våra grundskolor. Insatserna har sitt ursprung i förskolechefens/rektors bedömning av verksamhetens behov, vilket gjort att insatserna spänt över en mängd olika saker. Det fanns en minsta gemensam nämnare i alla insatser, och det var att verksamheterna skulle integrera digitala verktyg (samt att det kollegiala lärandet skulle prioriteras). För våra 24 förskolor så har majoriteten av insatserna handlat om pedagogisk dokumentation och digitala verktyg och för grundskolorna har det handlat om hur (och varför) vi kan använda iPaden i undervisningen. Varje förskola och skola som deltagit har också fått göra en utvärdering kring insatsen, och när jag läser dessa är jag helt övertygad om att det kommer göra skillnad, inte nu och direkt, men på lång sikt. Visserligen behöver vi gasa på ännu mera för att bibehålla kontinuiteten… …men jag tänker att det är väl så med skolutveckling. Man blir aldrig klar?

Förutom de enskilda kompetensutvecklingsinsatserna (långt ord det dära…) har vi också genomfört en rad olika inspirationsevent, varav det största hette #lust14. Totalt samlades 2 700 pedagoger som under två dagar fick lyssna på några av Sveriges mest erkända forskare och dessutom fick ta del av kollegors arbete i ett 30-tal workshops. Från Östersund kom över 1300 pedagoger. En fantastisk siffra!

Vi sjösatte också Pedagog Östersund under året. En inspirations- och lärande resurs för alla verksamheter i Östersunds kommun. Den befinner sig fortfarande i ett tidigt utvecklingsstadium, men jag tror att sidan kommer att bidra till ett ökat kollegialt lärande samt utvecklas tillen kokande inspirationskittel som kommer ge pedagoger många nya uppslag till att utveckla och förändra sin egna verksamhet. Bakom hörnet på Pedagog Östersund finns också en annan delningsresurs – Pedagogbloggar, som vi förhoppningsvis kommer att lansera nu i vår.

Året avslutades med en resa till BETT i London. 22 stycken rektorer fick också ta del av kompetensutvecklingsinsatserna genom att delta i LIN Educations mångfacetterade program. Svallvågorna efter BETT resan har inte stannat av, snarare tvärtom… Den 18 mars kommer rektorerna att dela med sig av det de såg och hörde under dagarna till alla som inte var med. Många av rektorerna uttryckte att det var precis det här som de behövde för att fortsätta utveckla sin verksamhet tillsammans med sina medarbetare. Många nya idéer skapades och många utvecklingsområden bekräftades.
Fler och fler studier börjar slutföras kring andra svenska kommuners arbete med digitalisering. En av dessa är Unos Uno som har följt ca 20 skolor i elva kommuner och en friskolekoncern under åren 2011-2013. Slutrapporten[1] presenterades under våren 2014 och fem av de åtta framgångsfaktorerna handlar om ledarskapet på förvaltnings- och skolledarnivå. Det handlar bl.a. om att se digitalisering som en förändringsprocess som påverkar hela förvaltningen och skolans system, inte bara som ett införande av ny teknik[2]. Det inbegriper stora förändringar i arbetsorganisation, arbetsprocesser och arbetsvillkor i skolan. Detta ställer i sin tur höga krav på ledarskapet på alla nivåer.

Kommer dessa insatser verkligen att göra skillnad för eleven? Jag själv är, som jag skrev tidigare, helt övertygad om det. Det som är utmaningen är att se om det gör skillnad över tid, och det är svårt.
Vi gör ett litet försök även där…
Kommunen ingår i ett forskningsprogram, Digitaliseringen i skolan, där två skolor beforskas utifrån olika uppgifter som de får göra. Totalt är det åtta stycken kommuner som är med i programmet. Alla uppgifter handlar om att på något sätt ”få med” och pröva på olika digitala verktyg i den ordinarie undervisningen. Programmet kommer att avslutas 2015 och efter det kommer en slutrapport att publiceras. Det känns väldigt spännande att få möjligheten att vara med i detta program. Vi kommer att få veta lite mer…

Och resan fortsätter. Just nu ska vi lägga om vårt mailsystem och samtidigt titta på vad GAFE (Google Apps for Education) kan göra för skillnad i vår verksamhet.
Det ser vi fram emot!

[1] Andersson, Grönlund & Wiklund, Unos Uno årsrapport 2013, Örebros Universitet 2014 http://www.janhylen.se/wp-content/uploads/2014/02/Unos-Uno-%C3%A5r-2013.pdf 150209

 

[2] Stefan Pålsson, 1:1 är ett långsiktigt förändringsprojekt, http://omvarld.blogg.skolverket.se/2014/02/27/en-till-en-ar-ett-langsiktigt-forandringsprojekt/ 150209