Kategoriarkiv: Skola

Enjoy – Respect – Achieve

De tre orden tillhör den kommunala skolan Bohunt som ligger en bit utanför London (Liphook Hampshire). Jag fick möjligheten att besöka Bohunt då det var ett av ”spåren” under den BETT-resa som vi genomförde alldeles nyligen. Egentligen hade jag inga större förvlogoäntningar på besöket. Det engelska skolsystemet är för mig en ganska okänt, förutom de klassiska skoluniformerna samt att det finns en stor respekt för skola och utbildning.

Efter trekvarts bussfärd från London kom vi fram till en skolbyggnad som låg vackert belägen i kanten av ett naturområde. Skolan i sig såg inte speciellt stor ut, tvärtom såg den väldigt liten ut (vilket jag skulle få äta upp lite senare)
Bohunt School är en blandad 11-16 års ”Academy” med mer än 1575 studenter. Upptagningsområdet är närområdet men även områdena Surrey och West Sussex. (och det var här någonstans jag började äta upp mitt första intryck av ”småskola”…) Skolan har sedan 1996 varit en av skolorna som specialiserat sig inom språk och deras läroplan har en stark internationell prägel.

Vi möttes av en oerhört professionell organisation! Förutom den alldeles närvarande engelska vänligheten fanns där direkt en känsla…  …ni vet den där känslan när man kliver in på en skola (eller för den delen en annan byggnad) som andas engagemang, nyfikenhet, driv, motivation och STOLTHET.
Deras ERA (ethos), Enjoy, Respect och Achive genomsyrade hela skolan på ett väldigt märkbart sätt och ”ERA-kulturen” har samlat skolan till att göra i det närmaste en explosionsartad utveckling.
Skolan är numera på ”topp 20-listan”  över de framgångsrikaste skolorna i England efter att i många år brottats med sociala- och kunskapsmässiga problem. Resan har definitivt inte varit lätt och Neil Strowger som ledsagade oss berättade om de stora utmaningarna som de 2008-2009 stod inför. Skolan var i det närmaste fallfärdig och de fanns stora bekymmer med kunskapsresultaten. Men Neil samt hans kollegor antog utmaningen och utvecklade skolan till en mer än väl fungerande skola som idag gör fantastiska resultat. På frågan vad det var som gjorde att skolan kunde vända den negativa trenden svarade han: ” Vi bestämde oss för att arbeta gemensamt med ”kulturen”, the Bohunt ERA. Ett enkelt svar på något som jag uppfattar som en enorm utmaning.
Vad består kulturen av ?
Ja, under rubrikerna döljer sig en rad olika kopplingar som tillsammans bildar en helhet.
ENJOY – handlar helt enkelt om att ”happy learners are successful learners”. Det handlar om det vi Sverige kallar ”det lustfyllda lärandet” där engagemang, möjligheter, goda lärandemiljöer och stöttning skapar en glädjefylld skola.
RESPECT – handlar framförallt om självrespekt. Men också att respektera lärandet, skolan och att de saker som du själv gör får konsekvenser för dig själv och andra. För de pedagogerna handlar det om att respektera eleverna, att lyssna och handleda genom att utmana.
ACHIEVE – handlar om att ha höga förväntningar för att uppnå goda resultat. Det handlar om att erbjuda lärandemiljöer/suituationer så att eleverna får möjligheten att uppnå resultat. På en av alla citat som satt på byggnaderna runt skolan (citat från Sokrates, Confucius m.fl.) var ett som fastnade alldeles speciellt – ”High achievement always takes place in a framework of high expectation (Jack Kinder)”
Om det var något som märktes på skolan så var det just det…  …här finns förväntningarna!!

Den här kulturen fick också ett redskap, eller ett verktyg som också genomsyrar allt lärande på skolan, ”The challange-based learning. (CBL)”
CBL har sina rötter från John Deweys problembaserade lärande och handlar kortfattat om ett kollaborativt lärande där lärare och elever arbetar tillsammans utifrån olika idéer och områden som introduceras, där man genom frågor kan föreslå lösningar och utveckla idéerna på verkliga problem och vilka konsekvenser det skulle ha. Eleverna reflekterar över sitt lärande och effekterna av deras handlingar och publicerar sina lösningar för andra elever, eller för den delen till ”hela världen”.2015-02-20_1445

Samtidigt så finns också lärarens förhållningssätt i CBL, där hen fokuserar på gruppen och uppgiften. Observation är ett viktigt moment för att senare kunna ”styra” och handleda gruppen genom att omarbeta, förfina vad gruppen kommit fram till. En av lärarnas stora uppgifter är att guida eleverna och försöka ge dem feedback/forward så att de på det sättet kan få en överblick över sitt eget lärande. Mycket av lärandet sker genom olika kreativa processer där man använder musik, idrott och skapande samt att man hela tiden försöker utmana eleverna till att se på problemet ur olika perspektiv.
Neil Strowger avslutade studiebesöket med att säga; “headteachers are not heroes they are hero makers!”….
Det säger rätt mycket om skolans elevsyn, och därav får man också den positiva känslan när man kliver in på Bohunt.

Förutom CBL som verktyg så fanns det väldigt mycket mer som motiverade eleverna på skolan. Varje årskurs hade en ”morot”, en studieresa som inte precis gick till grannområdet… De planerar just nu en resa till Svalbard och förra året hade de varit till Japan och Bangladesh. Som många andra skolor i England erbjuder de ”extra kurser” på eftermiddagar och kvällar och som jag uppfattade var mycket populära. Vi hade två stycken 12 åringar som stolt pratade om sin skola medan vi fick gå runt och se hur skolan var uppbyggd. Den ena tjejen pratade om att hon snart skulle få möjlighet att träna extra mycket dans. Det hördes på henne hur mycket hon längtade efter det… 😉
Skolan hade också en tydlig sport- och friluftslivsprofil samtidigt som de också använde modern teknik inom alla ämnen.

Det här är någonting som jag tror vi behöver utveckla ännu mera inom svensk skola. Det fanns en ärlighet och glädje hos eleverna och när vi lämnade dom skulle de denna vecka ta emot drygt 400 lärare till…

 

Thank you Bohunt School!

Immersion and Design Thinking

Immersion var det ord som fastnade i huvudet på mig under dagarna på Buemont Estate strax

CC BY SA Photo: Julian Evil

CC BY SA Photo: Julian Evil

utanför London.
Först var jag tvungen att googla på ordet, förstod inte riktigt vad det betydde. Immersion betyder, enligt Google Translate, nedsänkning.
Ja, varken du eller jag kanske blev klokare av att ha googlat översättningen…
Men alla tänkbara frågetecken rätades ut cirka fem minuter in på den utbildningsdag som jag deltog i och som leddes av och med Ewan MacIntosh.
Ewan MacIntosh är grundare av ”notosh”, som utvecklar, föreläser och håller utbildningar inom kreativitet, innovation och ”designtänkande” (design thinking) för skolor, rektorer och lärare men också inom näringslivet. Ewan har lång erfarenhet av skola då han själv är språklärare samt har arbetat som rådgivare inom skolutveckling åt den skotska regeringen.

Så här förklarade Ewan MacIntosh ordet ”immersion:
Först bad han oss att hålla för näsan i fem sekunder… … och andas ut.
Sedan bad han oss att hålla för näsan i arton sekunder…….   … och andas ut.
”That is immersion”, sa Ewan. När han bad oss att hålla andan i fem sekunder tänkte alla att;
”Jamen det är väl en ganska enkel sak”. Förväntningarna inför övningen blev således inte så stor och jag visste att det skulle gå bra.
När han sedan bad oss att hålla andan i arton sekunder tänkte en del att;
”Eh… okej. Klarar jag av det här? Kommer jag orka? Jo, men det kanske jag gör. Hur gör andra? Jag behöver bara ta ett djupare andetag och koncentrera mig mer” Förväntningarna ökade, tankarna blev flera, jag kollade in hur andra gjorde och koncentrationen ökade.
”That is immersion”

Immersion handlar i sin enklaste form om att fördjupa sig inom ett område eller en uppgift. Att ”dyka ner” i uppgiften på riktigt. Nu kanske inte det låter så väldigt revolutionerande, men Ewan har ett annat angreppsätt på det hela.
Han menar att immersion handlar om att du och jag ska observera och undersöka problemet eller området från alla tänkbara håll och perspektiv. I det läget gäller det att inte utesluta något. Det gäller också att undersöka vad andra ser och ha ett empatiskt tänkande (empasthise eye), det vill säga, sätta dig in hur den andra personen verkligen tänker och vad hen verkligen känner eller har sett. När du observerat och använt ”the empathise eye” så gäller det att prova antaganden som du identifierat.På det sättet så får du ganska snart feed-back på dina egna antaganden och du kan även se på problemet från andra perspektiv. När du provat det första antagandet så vill Ewan att vi fortsätter, att vi inte stannar vid den första idén eller tanken, utan fortsätter att prova, ur olika perspektiv och former. Ett viktigt förhållningssätt under hela arbetet med fördjupningen är att du själv inte ska anta att du vet lösningen på problemet.
Och du. Det är svårt! 😉

Inom skolan är vi ganska dåliga på det här sättet att tänka. Ewan menar att vi ofta går förbi ”immersion-zonen” allt för snabbt och därigenom missar kanske den ide´eller tanke som får problemet att lösa sig, Ofta så har lärare kommit på en idé som eleverna ska arbeta med eller på något sätt lösa, vilket betyder att de inte alls får möjlighet att delta i fördjupningen, eller att läraren introducerar ett arbetsområde men att elverna inte får riktigt den tid på sig att undersöka fler idéer än kanske den första eller andra.Ewan menar att eleverna behöver delta aktivt i den här ”immersion-zonen” och att det längre fram kommer att leda till ett större kreativt tänkande där nya (men genomförbara) ideér får en större plats än tidigare.

Efter immersions-zonen fortsätter arbetet med att försöka få ihop allt som uppkommit i fördjupningen. ”Bring it alla together”.
Ewan pratar då om att syntetisera lärandet. På vardagsspråk handlar det om att säga; ”Nu är jag klar. Stopp!” Det handlar alltså om att samla ihop alla antaganden, idéer och titta på det…
Finns det några motsägelser eller kombinationer som kan användas? Finns det något nytt som du kan identifiera? Ur det arbetet kommer det att komma en idé som du snabbt bearbetar (prototyping) för att sedan presentera för andra och få feedback. Feedback gör att du kan omformulera eller omarbeta idén så att den blir ännu bättre.

Processen som Ewan MacIntosh presenterar på ett imponerande sätt är ganska enkel, men han menar att vi ofta hoppar över dessa steg i processen väldigt fort, både hos vuxna och elever. En tanke hos mig personligen är att det är ganska obekvämt att lära sig på det här viset. Det kräver mod och nyfikenhet att anta utmaningarna som erbjuds inom ”Design thinking”.

Här nedanför kan du ta del av en snabbgenomgång av hur processen i ”Design thinking” går till. Jag kommer nog att återkomma fler gånger i andra inlägg kring Ewan macIntosh tankar om hur vi kan förändra lärandet till att bli mer kreativt och utmanande.
Och du. Om du varit till BETT (eller någon annan skolutvecklingskonferens), lyssna riktigt noga ca 4.20 in i filmen….

Vart är vi på väg?

Den frågan kan man kanske ställa sig några gånger…

Ibland kanske vi har svaret, ibland inte. Det som ändå händer när man ställer sig frågan är att saker och ting avgränsas och förenas. Fokusering kan det kanske kallas.
Ni som av någon anledning följt och läst mina tidigare inlägg förstår att många av mina uppdrag handlar om att digitalisera skolan. Det är ett oerhört spännande område att utveckla, men jag upplever också att det är enormt spretigt och svårstrukturerat.

Varför?

Tyvärr har jag inte svaret på det idag. Det är många parametrar som spelar in och det finns nog heller inte ett enda svar.
Men det är också då jag återkommer till frågan – Vart är vi på väg?
Om vi ställer oss frågan ur olika perspektiv, så kan vi möjligen också se svaret ganska snabbt.
Svaret behöver dock inte vara lösningen, utan svaret kan vara att vi behöver arbeta och utveckla perspektivet eller området.
De senaste veckorna tycker jag mig skönja en välkommen inrikting vad gäller den vetenskapliga grunden och digitaliseringen i skolan. Det kommer avhandlingar och rapporter kring specifika saker som vi verkligen behöver ta till oss. Vi vet alla, som är någorlunda insatt i effekterna av att digitalisera skolan, att motivation, kommunikation och en ökad lust att lära är tre stycken positiva effekter vid införandet av teknik i skolan, naturligtvis med ett pedagogiskt syfte och mål i fokus, men det som kommer nu är liksom av en annan art.

Det är speciellt två stycken avhandlingar som fastnat i minnet. Den ena är Anna Åkerfeldts (Stockholm universitet) avhandling ”Didaktisk design med digitala resurser”. Avhandlingen handlar om hur digitala resurser, som bland annat datorer, används som redskap för kunskapande i skolan. Dessa redskap påverkar såväl lärares undervisning som elevers lärande på olika sätt. Det som kanske var mest intressant är hennes jämförande studie av elever som skrev med papper och penna och elever som skrev digitalt (ordbehandlare). Här fanns en tydlig skillnad i hur eleverna går tillväga i skrivandet. Så här sa Anna själv om resultatet i tidningen Skolvärlden:
” Skrivandet förändras beroende på vilka resurser man använder. Det är inget förvånande egentligen; använder man en ordbehandlare har man större möjlighet att editera och experimentera med sin text än om man skriver med papper och penna. Man kan hoppa friare mellan frågorna, kanske låta bli att avsluta en mening för att hoppa till nästa fråga som bättre kopplar till det man associerar till och tänker på just då. Man skissar på sin text mer. När jag tittat på de elever som använder papper och penna så verkar det som att de tänker ut hela meningar i huvudet som de sedan skriver ner”
Hurvida kvaliteten förändras är inte undersökt, men att skrivprocessen förändras står helt klart menar Anna Åkerfeldt.
Det som direkt blir ganska problematiskt, och som uppmärksammats tidigare är att eleverna idag får möjligheter att använda, visa och skapa med hjälp av digital teknik i det vardagliga arbetet, men att tekniken (eller de som skapas med hjälp av tekniken) inte tas med i bedömningen av elevernas kunskap, varken vid ett provtillfälle eller när det handlar om att bedöma en film eller digital presentation. Den formativa bedömningen blir naturligtvis väldigt viktig, men precis lika viktigt blir att väva in de digitala verktygen så att vi kan bedöma både formgivit och summativt.

Den andra avhandlingen kom för bara några dagar sedan och är skriven av Maria Rasmusson på Mittuniversitetet. Den handlar om att läsförståelsen av digitala texter skiljer sig från traditionella tryckta texter. Maria Rasmussons avhandling visar att eleverna behöver utveckla nya, eller andra förmågor, för att läsa digital text. En av förklaringarna kan ligga i att datorspelande skulle kunna främja läsförståelsen i digital text. Förklaringen kommer ifrån att det finns vissa skillnader mellan könen. Pojkar klarar av att läsa en digital text bättre än flickorna och några av förmågorna handlar då om en visuell-spatial förmåga samt en tolkningsförmåga som tränas i samband med datorspelande. Maria menar vidare att det krävs mera av en elev att läsa en digital text än en analog. Detta beror främst på att en digital text innehåller så mycket mer information i forma av bilder, hyperlänkar, ljud och videos. Dessutom blandar en digital läsare genrer eftersom de ”bara” ligger ett klick bort.

De båda avhandlingar visar sammanfattningsvis att vi behöver forska mer om vad tekniken gör med oss. Tekniken kommer inte att försvinna, utan tvärtom öka. Det innebär då att vi måste undersöka våra kunskapstraditioner och ställa dem i ljuset så att de förändras för att passa in i en digital ålder. Jag hoppas personligen på att fler forskare ”ger sig på” fler av liknande frågeställningar kring huruvida traditionell och digital inlärning och kunskapande sker.
Och kanske, kanske vet vi då vart vi är på väg.

 

Här kan du läsa ommer om Anna Åkerfeldts avhandling: Didaktisk design med digitala resurser

Här kan du läsare om Maria Rasmussons avhandling: Det digitala läsandet

 

Och sen då?

Igår kom en förskolechef in till oss. Hon ville tacka för dagarna på #lust14.
Hennes personal bubblade av saker de fått höra under föreläsningarna. Otroligt härligt att höra efter att ha jobbat med arrangemanget under nästan ett år.

Men.

Nu har vi gjort halva resan…
Den andra hälften handlar om att ta hand om det som hände under #lust14
Nu börjar det egentliga arbetet! Vilka upplevelser, kunskaper och tankar fick du? Hur stämmer de in kring det syfte ni hade med dagen? Hur kan vi bära med oss all inspiration till det vardagliga arbetet så att det verkligen gör skillnad? Behöver vi stöd för att utveckla det vi fokuserade på?

BY SA Howard Lake

BY SA Howard Lake

Mycket att arbetet handlar om att reflektera över ovanstående. Bedöma vilken effekt det skulle kunna ha på den förskola/skola du arbetar på. Fokusera på det som verkligen gör skillnad.
Och det här gör man inte på en kafferast…
Utmaningen i detta heter tid. Vi vet alla att tiden är lite begränsad (än så länge) för såna här aktiviteter, men den är såååå viktig. Naturligtvis är det din chef som måste skapa förutsättningarna för detta. Men det finns lite saker som du kan göra själv, för att senare kunna samla ihop en helhetsbild tillsammans med andra.

  • Reflektera öppet!
    Dela dina tankar och reflektioner helt öppet.  Använd gärna sociala medier (blogg, Facebook, twitter eller liknande). Det finns både tidsvinster och ett mervärde i att reflektera öppet. Tidsvinsten består i att du dokumenterar samtidigt som andra får en möjlighet att läsa det du har blivit inspirerad av, och då också kan jämföra sina egna erfarenheter. När man till slut (?) kommer till personalmötet eller arbetslagsplaneringen är tankarna liksom redan igång. Startfasen är redan inledd. Dessutom så kommer du få andra tankar, åsikter och reflektioner från andra som kanske kommenterar det du skrivit. En tredje anledning till att reflektera öppet är att du lära andra pedagoger. Dina erfarenheter kommer kunna inspirera andra.
  • Fördjupa dina nyvunna eller bekräftade kunskaper
    Under #lust14 skrapade vi på ytan. Föreläsarna hade en timme på sig att förmedla sin forskning eller erfarenhet. Det är som att be föreläsarna att hitta det vackraste sandkornet i Sahara… Okej. Lite överdrivet kanske, men många av våra föreläsare har forskat eller varit verksamma inom sitt område under väldigt lång tid, kanske t.om ett helt yrkesliv. Att på en timme försöka förmedla denna kunskap är ju naturligtvis en omöjlighet. Men det var heller inte uppdraget som föreläsarna hade. De hade uppdraget att inspirera. Resten av arbetet lämnar vi till dig, dina kollegor, din chef och den organisation du tillhör.
    Hur gör man då?
    Helen Timperley skriver så här om det professionella  lärandets inneboende kraft:
    ”När en lärare inte förstår teorin bakom en strategi fullt ut blir dessa anpassningar troligtvis oförenliga med den teori som ligger till grund för dem, och därmed mindre effektiva” Vi måste alltså fullt ut försöka oss på att fördjupa oss kring de som förmedlades på föreläsningarna. Det är inte förrän då det praktiska arbetet kommer att göra skillnad, där teori och praktik är sammanlänkande.
    Hur kan man fördjupa och utveckla kunskap?
    Ja, dels måste vi läsa och lyssna vidare på ”experten”. Ta gärna kontakt med föreläsaren via mail. Många av föreläsarna är aktiva på sociala medier i form av twitter eller Facebook. De kommer mer än gärna att diskutera innehållet tillsammans med dig/er. Sen kommer det allra viktigaste, nämligen att ”konstruera kunskap i ett socialt sammanhang”. Timeprley tar upp den aspekten som en mycket viktigt del i att utveckla kunskap på djupet: ” I alla situationer där man åstadkom betydande förbättringar av elevresultaten hade lärare fått möjlighet att diskutera viktiga ideér inom någon slags professionell praktikgemenskap. Förändring var inte en fråga enbart för individuell reflektion” Det här gör att du och dina kollegor får ”kontroll över lärandeprocessen (Timperley) där tolkningar, åsikter och ideér diskuteras och ger form åt sitt lärande.
  • Besök varandra.
    Nästan alla var där under #lust14.  Försök att göra studiebesök hos varandra. Om tiden är knapp, besök ett annat arbetslag på skolan eller förskolan. Observera. Lyssna. Jämför varandra åsikter.
  • Vad blir nästa steg?
    Låt det ta tid, men titta alltid framåt!
    För att återigen citera Helen Timperley: ” Lärande är inte något man ägnar sig åt vi ett enskilt tillfälle, utan sannare en förändringsprocess som man delta i över tid.” Att prata om och fördjupa sig i de kunskaper du fick under #lust14 måste ske vid många olika tillfällen. Hoppa inte på nästa konferens eller fortbildning om det inte rör det ämne som är aktuellt. Fokusera istället på det kollegiala lärandet samt kompetensutbildningar som ligger lite längre fram i tiden. Vi kommer alltid behöva få mer input och inspiration, men det gäller att skynda långsamt.