Kategoriarkiv: Skolutveckling

Hejdå utveckling! Hej utveckling!

Sista dagen innan semestern…

När jag kommer tillbaka är det helt nya arbetsuppgifter som väntar. I ett år ska jag driva och samordna ett projekt som heter (och håll i er, rubriken är lite lång) ”Långsiktig planering för att uppnå goda lär- och arbetsmiljöer i förskola och skola”
Det handlar om att försöka samordna alla tankar, prognoser, forskning och goda exempel så att vi framåt inte blir så sårbara när Östersund växer. Det handlar också om att hitta en flexibilitet i våra lärmiljöer där vi  känner trygghet och lugn, men också till kreativa kommunikationsplatser där möjligtvis kaoset står runt hörnet. Jag tar det som en positiv utmaning. För vi behöver det här. Östersund växer vilket är jättekul.

Det här innebär också att jag lämnar alla de uppdrag som jag tidigare haft här på Barn-och utbildningsförvaltningen. Utveckling av fritidshem, digitaliseringen i förskola och skola, stöd till rektorer, coachningen m.m m.m….
Det är inte utan en viss separationsångest som jag lämnar den grupp som varit bollplank och tankemotståndare under fem års tid. Jag kommer sakna alla diskussioner om skolutveckling, om PISA mätningar, om SALSA värden, om den senaste 1-1 forskningen, om det coachande förhållningssättet och hur vi ska kunna göra skillnad för eleven. På Twitter brukar man ibland tycka att det är ett gäng ryggdunkare som utbyter erfarenheter och diskuterar skolutveckling (vilket jag själv aldrig tyckt), men jag skulle då önska att den som har den åsikten skulle fått lyssna på alla våra möten och diskussioner. ”Ryggdunkeri” är sällan förekommande i vår Utvecklingsgrupp vilket jag tycker är en framgångsfaktor. Utan tankemotstånd, utan att vrida och vända på begrepp så kommer man ingenstans. Däremot är vi ganska bra på att ge varandra feed-back, vilket då är en helt annan sak än ”ryggdunkeri”. Tror att det är några på Twitter som behöver lära sig den skillnaden.
Jag kommer också att testa mina nätverk i de nya utmaningarna jag står inför. Det har jag förresten redan börjat göra. Och vet ni en sak…   … Det funkar faktiskt. Häromdagen ville jag ha tips på skolor som kanske gör samma resa som våra skolor står inför. Fick ett bra gensvar från människor jag förut haft bra diloger och tankeutbyten med, men då i helt andra frågor. För det är ju så det fungerar i vår verksamhet – allt hänger ihop. Det är ju den skolutveckling vi vill åt, att skapa helhetsbilder och lösningar som gör det bättre för eleverna. Likvärdighet. Delaktighet. En skola för alla!

Så hejdå utveckling! Hej Utveckling!

Inriktningen på mina blogginlägg kommer säkerligen att med tiden ändra karaktär, men det är fortfarande med fokus på att göra skillnad för barnet och eleven! Kapitel 1 och 2 i läroplanerna kommer troligtvis vara ännu mer aktuella nu när jag går in i ett stort och övergripande projekt om deras (och pedagogernas) lärmiljöer. Kapitlen  har cementerat mina två fötter på jorden, och det mina vänner, kommer inte att förändras i framtiden heller!

Så, trevlig sommar på er! Och kram på er Janna, Micke, Mattias, Anna, Mia, Lars, Birgitta, Lotta och Mi

En blogg om att göra skillnad

Jag får börja om.
Alldeles nyss läste jag mitt första inlägg på den här bloggen. Jag kollade också in ”Om-sidan” som beskriver vem jag är och varför jag valt att blogga.
Jag var tvungen att verkligen påminna mig själv om varför jag arbetar och skriver om skolutveckling.
Du kanske nu tror att jag börjat tvivlat. Eller att jag har någon form av personlighetsklyvning. Men, nej…  …så långt ska vi inte ta det.
Däremot så kan en känsla av otillräcklighet nå mig under perioder i mitt arbete. Ibland kommer det utifrån kritik (kritik är bra, det utvecklar) eller från att processerna tar extreeemt lång tid. Eller så är jag själv rätt missnöjd med det jag presterar…

Ett av de allra största områdena som jag (och många med mig) arbetar med just nu är digitaliseringen av vår verksamhet. Det är fantastiskt roliga uppdrag som utvecklar både mig själv och verksamheten. Det är också uppdrag som ibland känns oerhört komplexa, framförallt av den ”enkla” anledningen att hela tiden ha fokus på om utvecklingen gör skillnad för eleven. Hur i hela friden kan jag veta om det gör skillnad. Tanken svindlar… Här kan det infinna sig en känsla av otillräcklighet ibland.

I uppdragen grundar vi alltid med en vetenskapligt perspektiv. Det kanske är som att slå in en öppen dörr eftersom vi alltid har skyldigheten att bygga vår verksamhet på en vetenskaplig grund. Men utmaningen är att försöka kombinera ihop den senaste forskningen inom lärande och teknik med traditionella lärandeteorier samt det faktum att vårt samhälle utvecklas fortare än någonsin. Ibland känns det övermäktigt.
Jag tror ändå att vi gör skillnad. Under några år har vi arbetat intensivt med kompetensutveckling av pedagoger i kommunen. Från PIM till forskningsprogram. Häromdagen läste jag igenom 2014 års kompetensutvecklingssatstning som min utvecklingsledare Janna Schéele sammanställt. Under året har vi genomfört och/eller samordnat 24 stycken insatser på våra förskolor och på 14 av våra grundskolor. Insatserna har sitt ursprung i förskolechefens/rektors bedömning av verksamhetens behov, vilket gjort att insatserna spänt över en mängd olika saker. Det fanns en minsta gemensam nämnare i alla insatser, och det var att verksamheterna skulle integrera digitala verktyg (samt att det kollegiala lärandet skulle prioriteras). För våra 24 förskolor så har majoriteten av insatserna handlat om pedagogisk dokumentation och digitala verktyg och för grundskolorna har det handlat om hur (och varför) vi kan använda iPaden i undervisningen. Varje förskola och skola som deltagit har också fått göra en utvärdering kring insatsen, och när jag läser dessa är jag helt övertygad om att det kommer göra skillnad, inte nu och direkt, men på lång sikt. Visserligen behöver vi gasa på ännu mera för att bibehålla kontinuiteten… …men jag tänker att det är väl så med skolutveckling. Man blir aldrig klar?

Förutom de enskilda kompetensutvecklingsinsatserna (långt ord det dära…) har vi också genomfört en rad olika inspirationsevent, varav det största hette #lust14. Totalt samlades 2 700 pedagoger som under två dagar fick lyssna på några av Sveriges mest erkända forskare och dessutom fick ta del av kollegors arbete i ett 30-tal workshops. Från Östersund kom över 1300 pedagoger. En fantastisk siffra!

Vi sjösatte också Pedagog Östersund under året. En inspirations- och lärande resurs för alla verksamheter i Östersunds kommun. Den befinner sig fortfarande i ett tidigt utvecklingsstadium, men jag tror att sidan kommer att bidra till ett ökat kollegialt lärande samt utvecklas tillen kokande inspirationskittel som kommer ge pedagoger många nya uppslag till att utveckla och förändra sin egna verksamhet. Bakom hörnet på Pedagog Östersund finns också en annan delningsresurs – Pedagogbloggar, som vi förhoppningsvis kommer att lansera nu i vår.

Året avslutades med en resa till BETT i London. 22 stycken rektorer fick också ta del av kompetensutvecklingsinsatserna genom att delta i LIN Educations mångfacetterade program. Svallvågorna efter BETT resan har inte stannat av, snarare tvärtom… Den 18 mars kommer rektorerna att dela med sig av det de såg och hörde under dagarna till alla som inte var med. Många av rektorerna uttryckte att det var precis det här som de behövde för att fortsätta utveckla sin verksamhet tillsammans med sina medarbetare. Många nya idéer skapades och många utvecklingsområden bekräftades.
Fler och fler studier börjar slutföras kring andra svenska kommuners arbete med digitalisering. En av dessa är Unos Uno som har följt ca 20 skolor i elva kommuner och en friskolekoncern under åren 2011-2013. Slutrapporten[1] presenterades under våren 2014 och fem av de åtta framgångsfaktorerna handlar om ledarskapet på förvaltnings- och skolledarnivå. Det handlar bl.a. om att se digitalisering som en förändringsprocess som påverkar hela förvaltningen och skolans system, inte bara som ett införande av ny teknik[2]. Det inbegriper stora förändringar i arbetsorganisation, arbetsprocesser och arbetsvillkor i skolan. Detta ställer i sin tur höga krav på ledarskapet på alla nivåer.

Kommer dessa insatser verkligen att göra skillnad för eleven? Jag själv är, som jag skrev tidigare, helt övertygad om det. Det som är utmaningen är att se om det gör skillnad över tid, och det är svårt.
Vi gör ett litet försök även där…
Kommunen ingår i ett forskningsprogram, Digitaliseringen i skolan, där två skolor beforskas utifrån olika uppgifter som de får göra. Totalt är det åtta stycken kommuner som är med i programmet. Alla uppgifter handlar om att på något sätt ”få med” och pröva på olika digitala verktyg i den ordinarie undervisningen. Programmet kommer att avslutas 2015 och efter det kommer en slutrapport att publiceras. Det känns väldigt spännande att få möjligheten att vara med i detta program. Vi kommer att få veta lite mer…

Och resan fortsätter. Just nu ska vi lägga om vårt mailsystem och samtidigt titta på vad GAFE (Google Apps for Education) kan göra för skillnad i vår verksamhet.
Det ser vi fram emot!

[1] Andersson, Grönlund & Wiklund, Unos Uno årsrapport 2013, Örebros Universitet 2014 http://www.janhylen.se/wp-content/uploads/2014/02/Unos-Uno-%C3%A5r-2013.pdf 150209

 

[2] Stefan Pålsson, 1:1 är ett långsiktigt förändringsprojekt, http://omvarld.blogg.skolverket.se/2014/02/27/en-till-en-ar-ett-langsiktigt-forandringsprojekt/ 150209

Enjoy – Respect – Achieve

De tre orden tillhör den kommunala skolan Bohunt som ligger en bit utanför London (Liphook Hampshire). Jag fick möjligheten att besöka Bohunt då det var ett av ”spåren” under den BETT-resa som vi genomförde alldeles nyligen. Egentligen hade jag inga större förvlogoäntningar på besöket. Det engelska skolsystemet är för mig en ganska okänt, förutom de klassiska skoluniformerna samt att det finns en stor respekt för skola och utbildning.

Efter trekvarts bussfärd från London kom vi fram till en skolbyggnad som låg vackert belägen i kanten av ett naturområde. Skolan i sig såg inte speciellt stor ut, tvärtom såg den väldigt liten ut (vilket jag skulle få äta upp lite senare)
Bohunt School är en blandad 11-16 års ”Academy” med mer än 1575 studenter. Upptagningsområdet är närområdet men även områdena Surrey och West Sussex. (och det var här någonstans jag började äta upp mitt första intryck av ”småskola”…) Skolan har sedan 1996 varit en av skolorna som specialiserat sig inom språk och deras läroplan har en stark internationell prägel.

Vi möttes av en oerhört professionell organisation! Förutom den alldeles närvarande engelska vänligheten fanns där direkt en känsla…  …ni vet den där känslan när man kliver in på en skola (eller för den delen en annan byggnad) som andas engagemang, nyfikenhet, driv, motivation och STOLTHET.
Deras ERA (ethos), Enjoy, Respect och Achive genomsyrade hela skolan på ett väldigt märkbart sätt och ”ERA-kulturen” har samlat skolan till att göra i det närmaste en explosionsartad utveckling.
Skolan är numera på ”topp 20-listan”  över de framgångsrikaste skolorna i England efter att i många år brottats med sociala- och kunskapsmässiga problem. Resan har definitivt inte varit lätt och Neil Strowger som ledsagade oss berättade om de stora utmaningarna som de 2008-2009 stod inför. Skolan var i det närmaste fallfärdig och de fanns stora bekymmer med kunskapsresultaten. Men Neil samt hans kollegor antog utmaningen och utvecklade skolan till en mer än väl fungerande skola som idag gör fantastiska resultat. På frågan vad det var som gjorde att skolan kunde vända den negativa trenden svarade han: ” Vi bestämde oss för att arbeta gemensamt med ”kulturen”, the Bohunt ERA. Ett enkelt svar på något som jag uppfattar som en enorm utmaning.
Vad består kulturen av ?
Ja, under rubrikerna döljer sig en rad olika kopplingar som tillsammans bildar en helhet.
ENJOY – handlar helt enkelt om att ”happy learners are successful learners”. Det handlar om det vi Sverige kallar ”det lustfyllda lärandet” där engagemang, möjligheter, goda lärandemiljöer och stöttning skapar en glädjefylld skola.
RESPECT – handlar framförallt om självrespekt. Men också att respektera lärandet, skolan och att de saker som du själv gör får konsekvenser för dig själv och andra. För de pedagogerna handlar det om att respektera eleverna, att lyssna och handleda genom att utmana.
ACHIEVE – handlar om att ha höga förväntningar för att uppnå goda resultat. Det handlar om att erbjuda lärandemiljöer/suituationer så att eleverna får möjligheten att uppnå resultat. På en av alla citat som satt på byggnaderna runt skolan (citat från Sokrates, Confucius m.fl.) var ett som fastnade alldeles speciellt – ”High achievement always takes place in a framework of high expectation (Jack Kinder)”
Om det var något som märktes på skolan så var det just det…  …här finns förväntningarna!!

Den här kulturen fick också ett redskap, eller ett verktyg som också genomsyrar allt lärande på skolan, ”The challange-based learning. (CBL)”
CBL har sina rötter från John Deweys problembaserade lärande och handlar kortfattat om ett kollaborativt lärande där lärare och elever arbetar tillsammans utifrån olika idéer och områden som introduceras, där man genom frågor kan föreslå lösningar och utveckla idéerna på verkliga problem och vilka konsekvenser det skulle ha. Eleverna reflekterar över sitt lärande och effekterna av deras handlingar och publicerar sina lösningar för andra elever, eller för den delen till ”hela världen”.2015-02-20_1445

Samtidigt så finns också lärarens förhållningssätt i CBL, där hen fokuserar på gruppen och uppgiften. Observation är ett viktigt moment för att senare kunna ”styra” och handleda gruppen genom att omarbeta, förfina vad gruppen kommit fram till. En av lärarnas stora uppgifter är att guida eleverna och försöka ge dem feedback/forward så att de på det sättet kan få en överblick över sitt eget lärande. Mycket av lärandet sker genom olika kreativa processer där man använder musik, idrott och skapande samt att man hela tiden försöker utmana eleverna till att se på problemet ur olika perspektiv.
Neil Strowger avslutade studiebesöket med att säga; “headteachers are not heroes they are hero makers!”….
Det säger rätt mycket om skolans elevsyn, och därav får man också den positiva känslan när man kliver in på Bohunt.

Förutom CBL som verktyg så fanns det väldigt mycket mer som motiverade eleverna på skolan. Varje årskurs hade en ”morot”, en studieresa som inte precis gick till grannområdet… De planerar just nu en resa till Svalbard och förra året hade de varit till Japan och Bangladesh. Som många andra skolor i England erbjuder de ”extra kurser” på eftermiddagar och kvällar och som jag uppfattade var mycket populära. Vi hade två stycken 12 åringar som stolt pratade om sin skola medan vi fick gå runt och se hur skolan var uppbyggd. Den ena tjejen pratade om att hon snart skulle få möjlighet att träna extra mycket dans. Det hördes på henne hur mycket hon längtade efter det… 😉
Skolan hade också en tydlig sport- och friluftslivsprofil samtidigt som de också använde modern teknik inom alla ämnen.

Det här är någonting som jag tror vi behöver utveckla ännu mera inom svensk skola. Det fanns en ärlighet och glädje hos eleverna och när vi lämnade dom skulle de denna vecka ta emot drygt 400 lärare till…

 

Thank you Bohunt School!

Immersion and Design Thinking

Immersion var det ord som fastnade i huvudet på mig under dagarna på Buemont Estate strax

CC BY SA Photo: Julian Evil

CC BY SA Photo: Julian Evil

utanför London.
Först var jag tvungen att googla på ordet, förstod inte riktigt vad det betydde. Immersion betyder, enligt Google Translate, nedsänkning.
Ja, varken du eller jag kanske blev klokare av att ha googlat översättningen…
Men alla tänkbara frågetecken rätades ut cirka fem minuter in på den utbildningsdag som jag deltog i och som leddes av och med Ewan MacIntosh.
Ewan MacIntosh är grundare av ”notosh”, som utvecklar, föreläser och håller utbildningar inom kreativitet, innovation och ”designtänkande” (design thinking) för skolor, rektorer och lärare men också inom näringslivet. Ewan har lång erfarenhet av skola då han själv är språklärare samt har arbetat som rådgivare inom skolutveckling åt den skotska regeringen.

Så här förklarade Ewan MacIntosh ordet ”immersion:
Först bad han oss att hålla för näsan i fem sekunder… … och andas ut.
Sedan bad han oss att hålla för näsan i arton sekunder…….   … och andas ut.
”That is immersion”, sa Ewan. När han bad oss att hålla andan i fem sekunder tänkte alla att;
”Jamen det är väl en ganska enkel sak”. Förväntningarna inför övningen blev således inte så stor och jag visste att det skulle gå bra.
När han sedan bad oss att hålla andan i arton sekunder tänkte en del att;
”Eh… okej. Klarar jag av det här? Kommer jag orka? Jo, men det kanske jag gör. Hur gör andra? Jag behöver bara ta ett djupare andetag och koncentrera mig mer” Förväntningarna ökade, tankarna blev flera, jag kollade in hur andra gjorde och koncentrationen ökade.
”That is immersion”

Immersion handlar i sin enklaste form om att fördjupa sig inom ett område eller en uppgift. Att ”dyka ner” i uppgiften på riktigt. Nu kanske inte det låter så väldigt revolutionerande, men Ewan har ett annat angreppsätt på det hela.
Han menar att immersion handlar om att du och jag ska observera och undersöka problemet eller området från alla tänkbara håll och perspektiv. I det läget gäller det att inte utesluta något. Det gäller också att undersöka vad andra ser och ha ett empatiskt tänkande (empasthise eye), det vill säga, sätta dig in hur den andra personen verkligen tänker och vad hen verkligen känner eller har sett. När du observerat och använt ”the empathise eye” så gäller det att prova antaganden som du identifierat.På det sättet så får du ganska snart feed-back på dina egna antaganden och du kan även se på problemet från andra perspektiv. När du provat det första antagandet så vill Ewan att vi fortsätter, att vi inte stannar vid den första idén eller tanken, utan fortsätter att prova, ur olika perspektiv och former. Ett viktigt förhållningssätt under hela arbetet med fördjupningen är att du själv inte ska anta att du vet lösningen på problemet.
Och du. Det är svårt! 😉

Inom skolan är vi ganska dåliga på det här sättet att tänka. Ewan menar att vi ofta går förbi ”immersion-zonen” allt för snabbt och därigenom missar kanske den ide´eller tanke som får problemet att lösa sig, Ofta så har lärare kommit på en idé som eleverna ska arbeta med eller på något sätt lösa, vilket betyder att de inte alls får möjlighet att delta i fördjupningen, eller att läraren introducerar ett arbetsområde men att elverna inte får riktigt den tid på sig att undersöka fler idéer än kanske den första eller andra.Ewan menar att eleverna behöver delta aktivt i den här ”immersion-zonen” och att det längre fram kommer att leda till ett större kreativt tänkande där nya (men genomförbara) ideér får en större plats än tidigare.

Efter immersions-zonen fortsätter arbetet med att försöka få ihop allt som uppkommit i fördjupningen. ”Bring it alla together”.
Ewan pratar då om att syntetisera lärandet. På vardagsspråk handlar det om att säga; ”Nu är jag klar. Stopp!” Det handlar alltså om att samla ihop alla antaganden, idéer och titta på det…
Finns det några motsägelser eller kombinationer som kan användas? Finns det något nytt som du kan identifiera? Ur det arbetet kommer det att komma en idé som du snabbt bearbetar (prototyping) för att sedan presentera för andra och få feedback. Feedback gör att du kan omformulera eller omarbeta idén så att den blir ännu bättre.

Processen som Ewan MacIntosh presenterar på ett imponerande sätt är ganska enkel, men han menar att vi ofta hoppar över dessa steg i processen väldigt fort, både hos vuxna och elever. En tanke hos mig personligen är att det är ganska obekvämt att lära sig på det här viset. Det kräver mod och nyfikenhet att anta utmaningarna som erbjuds inom ”Design thinking”.

Här nedanför kan du ta del av en snabbgenomgång av hur processen i ”Design thinking” går till. Jag kommer nog att återkomma fler gånger i andra inlägg kring Ewan macIntosh tankar om hur vi kan förändra lärandet till att bli mer kreativt och utmanande.
Och du. Om du varit till BETT (eller någon annan skolutvecklingskonferens), lyssna riktigt noga ca 4.20 in i filmen….